Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fasta föresatser: »Beslut följas obrottsligen samma dag de fastställas. Ingen spiri-
tuösa mer. Av dricksvaror helst vatten.» Vännerna voro dock ej fullt överty-
gade om löftets hållfasthet, och på studentmötesresan till Köpenhamn fick han ej
följa med, enär man fruktade, att han skulle blamera sig och Uppsalastudenterna.
Farhågorna visade sig tyvärr grundade, och på hösten skrev Malmström: »Nybom
är halvtokig, tror jag. Jag är utledsen på hans svagheter, än framträdande i sor-
did handling, än uttalade i gråtmilda och självbedrägliga ord. . . . Gud hjälpe ho-
nom hädan. Det vore det bästa, som kunde hända honom. Han fortfar att
vistas ute på Vassunda prästgård.» Där hölls han väl i tukt och Herrans för-
maning, men tyvärr gjorde han talrika avstickare till Uppsala.
Särskilt tyckes revolutionsåret 1848 hava varit en ansträngande tid
för den lättrörde och frihetsälskande skalden. När underrättelsen om
februarirevolutionen kom, befann sig Nybom i Uppsala och blev
naturligtvis utom sig av hänförelse. Jag satt där — berättar han —
»på min kammare borta vid Agatan, och läste hebreiska — jag skulle
ju bli präst då! — Så kommer det en vän instörtande till mig och
ropar: ’Nu är det inte tid att läsa Davids psalmer! Nu går marsel-
jäsen på alla gator! Kom ut, kom ut!’ Utanför porten mötte vi tre
sotare: ’God dag, medborgare, nu ska ni följa med och dricka!’ På
** var stor fest; vi bort till skänkjungfrun: ’Medborgarinna! 3,000
buteljer punsch!’ ’Hur många ä’ herrarna? Så mycket ha vi inte!’
’Vi ä’ bara tre, men nu behövs det buteljer; marseljäsen går i Paris!’
Och på kvällen, då jag gick hem, ligger en student i porten och har
lagt sin stövel under huvudet, och då jag vill hjälpa honom, säger
han: ’Låt mig få ligga — jag är så glad — nu går marseljäsen på
alla gator i Paris!’» Förtjusningen var således allmän, och Nybom
hade fått just den publik, som passade för honom. Så kom det
danska kriget, och nu höll han glödande tal på alla studentkrogar.
Det var vid ett av dessa tillfällen han vände sig till den storvuxna
uppasserskan och tillropade henne: »Föd kvinna, men föd pojkar med
bantier och föd som kaninen två i månaden!» Det var härliga dagar,
och Nybom själv karakteriserade en dylik högstämd fest med de klas-
siska orden: »fulla som kajor, men med Sverige på läpparna!»
Emellertid gick tiden, och han förblev bara en gammal student.
1849 gjorde han väl ett försök att återupptaga studierna på präst-
examen. Men detta försök uppgav han snart. Från Vassunda flyt-
tade han 1850 tillbaka till Uppsala, och från denna sista Uppsalatid
har man en annan klassisk anekdot. Den gamle överliggaren hade
anfört en skara studenter, som slagit ut fönstren hos den konserva-
tive professor Palmblad, utgivare av Tiden. Kort därefter träffades
Palmblad och Nybom, och i ett brev (d. 15 jan. 1852) harden förre
refererat deras konversation: »I somras, då jag på Fördärvet drack
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
