Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nybom
som poet.
— skrev han i ett brev — människan kan vara omätligt rik med litet,
om hon förstår att njuta av det i det lilla.» Men så gjorde Olausson
konkurs, och betecknande nog — berättar Warburg — »hade var-
ken Nybom eller han reda på det belopp, den förre insatt, utan han
måste skriva och fråga den vän i Linköping, som förut skött hans
affärer, hur mycket det egentligen var som överflyttats. Det gjorde
för resten detsamma, ty allt gick totalt förlorat». 1869 gav sig Nybom
därför ut på en ny sångarvandring, och inkomsten från denna, förlags-
summan för hans Samlade dikter och ett årsanslag från Svenska akade-
mien voro nog för hans små behov. Sina dagar framlevde han fort-
farande i Västerås, och där dog han 1889. I staden, som ju icke
hade något överflöd på poeter, vördades han såsom den störste skald,
som Sverige ägt. Själv kände han dock, att hans stora tid var förbi.
Egentligen — skrev han i ett brev 1872 •—• »kan jag säga, att jag
blott riktigt levde under min LTppsalatid. Jag älskade studenterna, och
studenterna älskade mig. Jag var student till kropp och själ. Uni-
versitetet var min värld, studentkåren min familj. Men — allt detta
är endast en ruin, allt borta, allt försvunnet. Alldeles ensam befinner
jag mig nu i min på en och samma gång rika och fattiga värld.
Men ensamheten har även sina sublima ögonblick. Guds himmel
välver sig lika stjärnklar och oändlig ännu i dag såsom förr över det
gravmonument, vid vilket jag tycker mig stå. Min lyra var strängad
av ödmjukhet, i andakt, av kärlek och bön till den allgode Guden,
rik på glöd för hela mänskligheten, outtömlig på hänförelse för fos-
terlandet. Min röst har ljudit vid jubelfester, då århundraden tillta-
lade mig från sina kummel, vid framtidsfester, då nya läroverk in-
vigdes åt kommande generationer, min väg har gått fram med vemo-
dig lyra över många gravar, men också jublande vid månget bröl-
lopsaltare, och nu väntar mig min egen framtid — bortom graven.»
Nyboms förnämsta dikt är hans liv med dess groteska blandning
av komik och tragik, och jag har därför någorlunda utförligt sökt
skildra det. I varje fall är det mot denna bakgrund, som hans opus
poeticum bör ses. För att icke — allt efter läsarens egen naturell —
uppfattas som antingen bara klingklang eller såsom uttryck för en all-
varlig, genomarbetad världsåskådning, böra hans dikter läsas med för-
fattarens personlighet i minnet. Nybom ■— har en minnestecknare
yttrat — »var född skald mer än de flesta», och det kan vara
sant, om man inskränker begreppet skald till den, som har lätt att
skriva vers. Ty det hade Nybom, och redan i skolan betraktades
han såsom ett poetiskt geni av första ordningen. Men längre än till
de vackra orden kom han aldrig. Då hans skolkamrat Louis De
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
