Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyboms
dikter.
från Tegnér, Stagnelius och Nicander, och originell blev han icke
ens här.
Inför en större allmänhet framträdde han 1838, då han gav ut dikt-
cykeln Byron i Grekland. Den innehåller just ingenting: hänförelse
för grekernas frihetsstrid och för frihetshjälten Byron. Den engelske
skalden var en av hans älsklingsgestalter — tydligen på grund av
sitt mindre regelbundna liv — och märkvärdigt nog fantiserade sig
den beskedlige slarven Nybom ibland såsom en svensk Byron. Det
är såsom sådan han framträder i det på sin tid så uppmärksammade
skaldestycket Niagara, som sett mot bakgrunden av Nyboms verkliga
personlighet har en stor, om än ofrivillig komik:
Jag stod på Niagaras öde strand,
Förtärd av mina känslors vilda brand.
Min inre värld mig tycktes ändå vara
Ett ännu mera otämt Niagara.
En kolsvart, stjärnlös himmelskupa låg,
En likduk kastad över fradgad våg,
Och åskan tungt på kopparmolnen körde.
Men endast jag och nattens gast det hörde.
Allt levande så plötsligt undanvek
I denna dödens vilda jättelek,
Och satan skrattade så gällt i bergen
Så att det skar och kylde genom märgen.
Så genom hjärtats svarta midnatt kör
Förtvivlans vilda spann här innanför,
Och lidelsernas djävlar hånfullt skratta,
Sig vältrande i brott på lustans matta.
Det är ju övermåttan hemskt! Sedan får man veta, att »en fager
flicka» bedragit honom, att hans vänner svikit honom och att han
därför lärt sig att förakta hela mänskligheten, »en raggig ulvaflock
med blick av lamm». Och nu vill han störta sig i den skummande
virveln: »Hur rysligt skön den stunden skulle vara, då Niagara upp-
slök Niagara.» Den snälle Herman Sätherberg blev alldeles upprörd
över detta hemska perspektiv och skrev en svarsdikt, där han visser-
ligen medgav, att »din själ är djup som Niagaras älv», men där han
å den andra sidan framhöll, att »du älskar mänskorna, du älskad är»,
och han lyckades verkligen omvända den himlastormande titanen,
som i en ny dikt förklarade:
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
