Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag är försonad. Nu min lutas ljud
Må glädja mänskor blott och prisa Gud,
Ej vara verop av en fallen ängel,
Ej gift i kalken pä en liljestängel.
Värre var det således icke. Samtidigt skrev Nybom en annan
ganska stor diktcykel Sista natten i Alhambra, varmed han tävlade i
Svenska akademien. Karaktären angives av inledningsverserna i den
första, senare tillagda sången:
I en kiosk i Lindaraxas lustgård,
I sykomorers och limoners skugga,
På silkesottomanens dynor slumrar
Den siste morer-härskarn Boabdil.
Det är de vackra orden — Granada, Sierra Nevada, Lindaraxa,
sykomorer o. s. v. — som inspirerat honom, och något egentligt
innehåll har dikten icke, lika litet som Byron i Grekland; ett lösbru-
tet parti, Aminas sång, erhöll dock det mindre priset. Emellertid
ansågs Nybom såsom en ung, lovande författare, kom med i Malm-
ströms och Hagbergs kotteri och skrev flera dikter i Eos och Linnæa
borealis. Likaså blev han Uppsalas mest anlitade fest- och begrav-
ningsskald. Men sitt egentliga inlägg gjorde han såsom tolk för
Uppsalastudenternas patriotiska och skandinaviska känslor på 1840-
talet. För studentmötena skrev han Skandinavisk folksång och Hels-
ning från de hemmavarande. Särskilt flödade hans skaldeådra un-
der det märkliga året 1848. Han skrev då Gif akt, som hör till
hans bättre dikter och är en hyllning till de överallt uppblossande
frihetsrörelserna i Europa. Den första strofen har trots den lätt igen-
kännliga tegnérismen en verklig malmklang:
Europas folk på sina kedjor skaka,
Den gamla formen mer ej hålla vill,
Och ministärer falla, troner braka.
Det syns, att Gud med folket vara vill.
Allt dödkött, vuxet kring ett rikes hjärta,
Det måste skäras bort, om ock med smärta.
Det hela slutar emellertid mycket lojalt: »Ät kungen lycka — ära,
Gud, åt Sverige.» Naturligtvis var Nybom krigsivrare, och i Gif akt
tyckte han sig höra »vapen rassla uti Odinslunden». I dikten Så
säga Sveriges studenter tog han också till orda för Sveriges ingri-
pande i den dansk-tyska fejden:
SIS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
