Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
således ett slags boulevardblad; Liten lefver än var dessutom delvis
politisk, och ett litet mästerstycke i realistisk skildrarkonst är hans
här införda tavla, En Stockholmsgränd. 1844 publicerade han vidare
sin första samling större dikter; »Min fattiga sångmö, poetiska försök
av Orvar Odd», av vilka de flesta av de mindre förut publicerats i
Bazaren, Liten lefver än och Vinterblommor. Dessutom förekommo
här tre större — Flageolette, Dissonanser och Memento hominem •—
som förebåda hans senare verseper. Orvar Odd har själv indelat de
mindre dikterna i två grupper, av vilka han kallar den första »Vive
la liberté, tidsintryck» och den andra »Keepsake, blandade pennrit-
ningar». De förra skulle vara politiska stridsdikter, de senare rea-
listiska genremålningar, men i själva verket ligger ett demokratiskt
patos även bakom de senare. De främsta bland de förra torde vara
Till de unga, Den striden älskar jag och framför allt Som liber stu-
diosus, bland de senare Vid Jungfernstieg, Ett äfventyr och En pa-
riser-kafé. I bägge grupperna spårar man ett inflytande, som för Or-
var Odd blev mycket befruktande. Det var från den tyske skald,
som icke blott var det samtida Tysklands främste utan ock den mest
franske av dem — från Heinrich Heine. Han vistades i Paris under
Orvar Odds uppehåll därstädes, och det är väl sannolikt, att dennes
uppmärksamhet då kommit att rikta sig på Buch der Lieders skald.
Detta lärjungeskap — skriver Sylwan träffande riktigt —• »var i allo
till Orvar Odds fromma; han tog blott vad han verkligen kunde göra
till sitt eget. Heines subjektivism och djupgående ’tvesyn’ voro ho-
nom främmande; vad han tillägnade sig, var den i rytm och rim
konstnärligt utarbetade följetongsstilen. Att behandla vardagssprå-
ket på detta sätt var ingen liten bragd.» Det var också denna form
av realism, som mest låg för Sturzen-Beckers begåvning. I några
dikter har han verkligen på ett förträffligt sätt tillägnat sig Heines
stil. Vi kunna taga en ur vardera gruppen. I Som liber studiosus
ger han ett uttryck åt sina sympatier för det för sin frihet kämpande
Polen1, vilka sympatier Heine alls icke delade. Men själva stilen är
dock dennes:
Jag minns det mer än livligt,
År trettio det var.
Historien ock det året
I troget minne har.
1 Senare kallade han dikten »Ar 1830». Den återger hans stämning vid denna tid,
och i Aftonbladet 1831 införde han verkligen en dikt: Vid tidningen om Warschaus
fall. Som liber studiosus trycktes först i Liten lefver än (1843) men var nog skriven
några år förut.
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
