Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tron på en försyn, och då gripes han av en hopplös, all
handlingskraft förlamande fatalism: »Över jordens rymd rullar det blinda Ödets
triumfvagn, och hjulen krossa vad de möta på sin väg.» Dessa mörka
makter kände Rydberg blott alltför väl till av egen erfarenhet. Så
kommer Fribytaren på Östersjön att innehålla ett försök till
uppgörelse med de stridande krafterna hos honom själv, men utan att han
därvid når fram till någon definitiv, fast ståndpunkt.
Singoalla.
I de romaner, som hittills omtalats, hade Rydberg, hur mycket av
hans inre liv än där kommit till uttryck, dock företrädesvis framstått
som en mot realism strävande, av sociala och politiska frågor starkt
upptagen tendensförfattare. Men i det verk, som följer efter
Fribytaren, i den i en »toilettekalender» Aurora 1857 publicerade Singoalla
uppenbarar han helt andra sidor av sitt väsen, sidor som i hans
tidigare prosaförfattarskap mycket litet kommit fram. Där samlas allt
det drömmeri, all den mystik och allt det vemod, som i själva
verket är en lika djup sida av Rydbergs väsen som de sociala
rättfärdighetskraven och den politiska frihetssträvan. I Singoalla
uppenbarar Rydberg — liksom i den lyrik han vid samma tid skapar — sin
väsensfrändskap med romantiken. Sagan om riddar Erland
Måneskölds och zigenarflickan Singoallas kärlek är fylld av romantiska
element. Svanberg har i sin minutiösa analys visat, hur man där
återfinner drag från en mängd äktromantiska och senromantiska
författare. Forsström har tillagt Webers romantiska opera Preciosa. Och
Gemer har betonat själva grundåskådningens samband med
romantiken hos Stagnelius och Tegnér. Där finnes romantikens
medeltidsintresse; handlingen är förlagd till 1300-talet, och fastän
Rydberg icke i högre grad vinnlagt sig om att hopa kulturhistoriska
detaljer, är det dock över hela berättelsen en ganska stark
medeltidsanda. Där är vidare den romantiska exotismen, framträdande i
skildringen av zigenarna. Där är slutligen romantikens dragning till
de hemlighetsfulla själskrafterna i skildringen av hur Erlands och
Singoallas son Sorgbarn nattetid försänker Erland i hypnotisk sömn
och för honom till Singoalla, som nästan försvunnit ur hans
dagsmedvetande. Rydbergs berättelse fortsätter på dessa punkter i
mycket den linje Almquist inslagit med sin romantiska prosadiktning, och
ställvis tycker man sig också hos Rydberg förnimma direkta försök
att efterbilda dennes stil — så i pater Henriks ord till Erland: »Har
du kraft att offra livets ros åt Gud och hava törne för dig själv?»
Men Singoalla är icke någon mosaikartad sammansättning av
hopplockade romantiska motiv utan ett helgjutet verk, helgjutnare än
något av Rydbergs tidigare prosaverk. Genom hela berättelsen går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0036.html
