Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trött och ensam
kämpe i sitt blod den man, som lyfte
sköld till värn för denna världens små,
och ju himlen närmare hans syfte,
desto tyngre fjät han måste gå.
Några år senare skrev Rydberg till sin hustru: »Ibland känner jag
det så, som om jag bättre dugde till att dö under min fana än föra
henne ett steg till seger.» Snöfrids maning till dåd och verk återklingar
i Dexippos (diktad i början av 1876). Rydberg har denna gång åter
gripit ett motiv från sitt älskade Hellas. Men liksom bakom Den
siste athenaren låg tanken på aktuella idéstrider i Sverige, så har
säkert även Dexippos, som Gustaf Lindstén påpekat, sina rötter i svenska
förhållanden. I Dexippos’ eggande ord återljuder Rydbergs egen
kamp mot försvarsolusten i Sverige, och kampen för den hellenska
odlingen mot barbarerna är ett motstycke till den strid för
västerländsk odling mot ryskt barbari Rydberg alltid såg som en av
Sveriges stora framtidsuppgifter. Sålunda fortsätter dikten
revanschtraditionerna från Tegnérs Svea. Det står därför också i intim samklang
med diktens djupaste innebörd att den visar intryck från Fänrik Ståls
sägner (Fänrikens marknadsminne och Wilhelm von Schwerin). Men
också här ser man något av den tunga pliktandan från Snöfrid. Väl
skildras striden denna gång som en lek, vilken lyktar med seger, men
då Dexippos kallar de unga till strid sker det icke med någon
tillförsikt om utfallet, utan därför att det är en plikt att handla, hur
hopplöst det än synes. Och då Rydberg samlar diktens innebörd i
dess innehållsrikaste, djupast kända rad: »Zeus, giv släktet
gosselynne, hoppfull håg och fantasi!», så får den sin starka
känslobetoning av att han själv under sina mörka stunder så bittert känt att
det hoppfulla gosselynnet icke var hans. Dexippos talar icke blott
om den dådkraftiga idealismens seger över yttre makter, utan också
om dess seger över makter inom Rydbergs eget jag.
Fauststudierna och arbetet på de filosofiska föreläsningarna frigjorde
emellertid de anlag till rent filosofisk diktning, som funnos hos
Rydberg. Den första av hans dikter, som direkt tar upp de stora
världsåskådningsproblemen, är Vadan och varthän? (1875). Den begynner
med två enkla realistiska scener: först vandraren, som från stugans
dörr glatt hälsas av bonden och hans unga brud, så samme vandrare,
som ser ett likfölje draga ut ur samma dörr. Men från dessa
vardagsbilder svingar sig dikten upp till de väldiga stjärnrymderna, dem
Rydberg som intresserad astronom hade kära, och överallt ljuder där
den evigt obesvarade frågan: vadan och varthän? Intellektuellt sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0057.html
