Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Antinous, men där är synpunkten motsatt: det är vemodet hos
människorna, som glida förbi på tidens våg, han talar om, medan
Antinous, konstens evigt förblivande verk, orubbligt tigande stirrar ned i
denna ström.
Med vemod blickade Rydberg på sitt författarskap, då han utgav sina
Dikter 1882. Han upptar den tankegång, som låtit honom giva
Floradikterna rubriken Strandvrak, och tolkar i inledningsdikten Spillror
sin smärta över att poesien, som han trott skulle bli hans livsgärning,
blott blivit fragment, därför att han rycktes ut i striden mot dem
han såg bana sig väg »att fälla en vacker fana, att trampa en ädel
sak». Den vimplade slupen han drömt om blev aldrig färdig:
Men nu, sen sol är bärgad,
vid havet igen han står,
hans strand är av stormen härjad,
han själv har blödande sår.
Det skymmer vid himlaranden,
och mörknande böljor gå
och lämna kvar på sanden
en spillra då och då
av livets morgondrömmar,
av krossad liten slup,
som skulle i glitterströmmar
styrt ut över blåa djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
