Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Signaturerna — Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dietrichson.
Då kom dit 1860 som docent den unge norske litteraturhistorikern
Dietrichson. I hans land hade Ibsen och Björnson redan framträtt
med sina första verk, han hade fördjupat sig också i Danmarks
poetiska liv, och för honom syntes de litterära förhållandena i Sverige i
högsta grad föråldrade. Därför tog han till sin uppgift att öppna
fönstren för nya vindar. Han började med att i Uppsala hålla en
serie föreläsningar över den moderna danska litteraturen; man kände
då i Sverige, enligt hans uppgift, av dansk litteratur blott den
mycket lästa Adam Homo och Andersen och av norsk litteratur så
gott som ingenting. Nu sökte Dietrichson i sin föreläsningsserie väcka
intresse för flera danska författare, liksom han bland sina vänner sökte
sprida kännedom om både Wergeland och Welhaven och även Ibsen
och Björnson. I en annan föredragsserie i Stockholm över
Oehlenschläger, Wergeland, Tegnér och Runeberg, som sedan något
omarbetad trycktes i hans Indledning i Studiet af Sveriges Literatur i
vort Aarhundrede (1862), lät han sina kritiska synpunkter på Tegnér
tydligt komma fram. Hans huvudtes var kampen mot den Tegnérska
epigondikten, där han alltså fortsatte Malmströms verk, men med
större agitatorisk kraft och därför också med större framgång hos
ungdomen.
Namnlösa Sällskapet.
På Dietrichsons initiativ stiftades så i Uppsala i början av 1860
en förening, som kom att omfatta alla mer betydande förmågor i
studentgenerationerna under den tid sällskapet existerade, d. v. s. till
1867 (eller möjligen något år senare). Det var »Namnlösa Sällskapet»
eller N. S. Bland dess första sex medlemmar voro, utom Dietrichson,
Ernst Björck och N. P. Ödman; senare invaldes Snoilsky, C. D. af
Wirsén, Daniel Klockhoff, Pontus Wikner, Edvard Bäckström, C. L.
Östergren, C. R. Nyblom, C. von Bergen, Hans Forssell m. fl. De flesta
voro, då sällskapet bildades, omkring tjugo år; alla voro de besjälade av
en livlig kärlek till dikt och kulturella strävanden. Det första litterära
företag, kring vilket de samlades, var kalendern Isblomman (1861), i
vilken dock även några utomstående medverkade. Helt representativa
för gruppen äro de två samlingarna Sånger och berättelser av nio
signaturer (1863) och Sånger och berättelser av sju signaturer (1865).
Den målmedvetne och energiske Dietrichson tog ledningen och gav
gruppen dess program, som närmast riktade sig mot den frasrika
Tegnérska efterklangsretoriken. I sina memoarer Svundne Tider
sammanfattar han det så: »Hela deras diktning innehåller en stilla
protest mot de stora ordens och de tomma, bullrande frasernas poesi, deras
valspråk var: Begynn sant, om du också måste begynna smått...
Vi fordrade, att dikten skulle vara en bild i stället för de många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0078.html
