Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Signaturerna — Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom 1874 å Uppsalastudenternas vägnar, Östergren tog till
skaldenamn Fjalar, och Runebergs porträtt hängde på väggen i Ernst Björcks
studentrum i Uppsala. Intryck från hans diktning, i synnerhet från
idyllepigrammen och Fänrik Stål, gå också igen hos nästan alla
signaturskalderna. Men ingen av dem visar — om Snoilsky lämnas å sido —
Runebergs lugna fasthet och manlighet: man märker också en
påfallande förkärlek för sådana smått sentimentala Runebergsdikter som
Till en fågel. Lynnesfrändskapen var i grunden större med Topelius,
som de också beundrade och stundom efterbildade; Thekla Knös
berättar, att »den mörkblickande Wirsén» brukade deklamera Sylvias
sånger och andra Topeliusdikter. Den danska lyriken fick betydelse
för Snoilsky, men knappast för de andra signaturerna, och den
norska litteraturen synes trots Dietrichsons maningar icke i högre
grad ha fängslat dem. Så mycket starkare är inflytandet på
signaturernas ungdomsdiktning från två av de europeiska storheterna: från
Heine, av vilken de flesta voro mer eller mindre starkt berörda, och
från Byron, som just vid tiden omkring 1860 översattes av Talis
Qualis.
Var signaturernas poetiska åskådning åtminstone i vissa avseenden
relativt ny, så stå de däremot i sin allmänna världsåskådning i
huvudsak på samma ståndpunkt som föregående generationer. De filosofiskt
intresserade av dem voro under sin ungdomstid i Uppsala
genomträngda av Boströms läror, och avveko de än senare mer eller
mindre från enskildheter i mästarens system, bevarade de dock den
idealistiska grunden. Den från romantiken nedärvda platonismen
framträder särskilt hos Wikner och Wirsén, som för övrigt äro de
enda, hos vilka dikten får några filosofiska perspektiv. I religiöst
hänseende voro de alla uppriktiga kristna. Den Boströmska filosofien
kunde hos dem väcka tvivel på enskilda dogmer, men aldrig på
kristendomen som sådan; »i djupare överensstämmelse med
kristendomen har, trots all polemik mot vissa delar av den positiva teologien,
aldrig något filosofiskt system varit», försäkrade Wirsén. Men flera
av dem företräda mycket frisinnade kristna åskådningar: så Klockhoff,
C. von Bergen och Wikner. Dessa närma sig mer eller mindre den
Rydbergska uppfattningen, och många av signaturerna stodo också
personligen Rydberg nära. De politiska idéerna, som betytt så mycket
för fyrtio- och femtiotalens diktning, framträda nästan blott hos
Snoilsky (Wirsén hyllade dock även i en dikt i Isblommor Polens
frihetskamp). Det svenskt patriotiska företräddes i signaturkalendrarna
likaså nästan endast av Snoilsky; de andra skrämdes kanske av
farhågan att icke i sådana dikter kunna undgå tegnériserande tonfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
