- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) /
105

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1
105
bergs tanke ibland varit osäker, så ha känslorna, orden, bilderna
sprungit fram så mycket omedelbarare. Och framför allt har han i
Mäster Olof givit en verklig människa, som fått kött och blod av
hans eget väsen och hans egna erfarenheter. Fritänkaren hade varit
ett försök till självporträtt, men Mäster Olof blir det i en långt dju-
pare mening, och Strindberg var också fullt på det klara därmed;
1 självbiografien säger han, att han i Olof skildrat sig sådan han
efter åratals självprövning funnit sig vara: »Äregirig och svag i
V1ljan; hänsynslös när det gällde, och undfallande när det icke gällde;
stort självförtroende blandat med djupt missmod; sansad och oför-
nuftig; hård och vek.» Att så direkt dikta in sitt eget jag i de
historiska personerna var något nytt i det svenska dramat; det gav
också Strindbergs verk en helt annan intensitet än de tidigare blod-
lösa, deklamerande skådespelen haft.
Motsatsen till det gamla dramat kommer också till synes i stilen.
I stället för dess monotona, på en i största allmänhet »vacker» stil
■nriktade diktion träder här en slagkraftig, knapp, förtätad dialog,
a**tigenom buren av Strindbergs eget temperament. Och denna stil
bgger med sin åskådliga realism på ett helt annat plan än den tradi-
bonella och konventionella, än torra, än med grannlåtsbilder utsirade
Stil ’ ’
en i det föregående dramat. Brandes’ Shakspereuppsats i Kri-
kker og Portræter hade öppnat Strindbergs ögon för Shaksperes
satt att genom införande av smådrag ge miljön åskådlighet, och i
aster Olof tillämpar Strindberg mästerligt lärdomarna han inhämtat.
nllgt vad Strindberg själv förtäljer hade Julius Cæsar och Goethes
^hakspereimiterande Götz varit hans pärmaste mönster. Väl hän-
er det någon gång att också här abstrakta, retoriska fraser i Schil-
erstil insmyga sig, men det är dock sällan man stöter på sådana
Pappersblomster i den friska naturligheten.
. Da Mäster Olof skrevs, var signaturernas smånätta poesi tongivande
p den svenska dikten. Strindbergs drama hade allt vad den saknade,
til^ *ntens*tet’ hänsynslöshet. Men Mäster Olof släpptes icke fram
Publiken. Kungliga teatern fann hösten 1872 stycket alltför
lstoiiskt för att spelas, Svenska akademien, dit han följande höst
je^an°e det, ansåg det icke ens förtjänt av det hedersomnämnande
b„. °betydliga Hermione några år förut fått, och Stjernström av-
re°v^e ^5 att uppföra det på Nya teatern. Dessa motgångar upp-
ka ° Strindbergs också annars denna tid nog så trasiga sinne, tan-
1^.. Pa vansinne och självmord slå allt emellanåt sina klor i hans
hari.na’ ’D*tterdeten och trotset mot samhället växa sig allt starkare,
sinne svänger i snabba pendlingar mellan självkänsla och förtvivlad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free