Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sin sinnlighet söka snärja hans överlägsna intellekt. Men denna
övermänniska, till vars konception Nietzsche otvivelaktigt bidragit,
har dock icke formats efter modellen av dennes handlingskraftiga, av
liv översvallande, från kulturintellektualism frigjorda idol utan efter
Strindbergs eget beläte. Det visar sig icke blott i att så många av
händelserna i romanen äro tagna ur Strindbergs eget liv utan fram-
för allt i att Borgs hela väsen är identiskt med Strindbergs. Hans
nervsystem står icke bi i kampen mot massan och kvinnorna, han
kan icke bära isoleringen utan slutar i vansinne: i en grandios slut-
scen seglar han julnatten ut på havet med pejling på stjärnan Beta
i Herkules. Det är symboliskt för Borgs öde; också Herkules var
övermänniskan, som slutligen föll för en kvinnas dumhet. Torsten
Eklund och Martin Lamm ha framhållit, hur hans naturalism och nya
litterära riktningar här blanda sig om varandra. Borgs världsåskåd-
ning är naturalismens positivism — »naturalismen som världsåskåd-
ning kan väl aldrig föråldras», skrev Strindberg 1890 till Heiden-
stam —, och stilen, med dess exakta naturvetenskapliga miljöskildring,
är också naturalistisk i äkta Zola-mening. Men vid sidan av detta
tränga sig beröringspunkterna med den nya tidens litterära riktningar
fram. Det visar sig i de estetiserande dragen i Borgs karaktär, sorn
erinra om Des Esseintes i Huysmans’ A rebours, det verk som 1884
inledde den franska romandiktningens reaktion mot naturalismen, det
visar sig i den radikala individualismen, som betecknar ett bakslag
mot den föregående tidens sociala synpunkter, det visar sig i att
själslivet allt igenom tecknas som det ursprungliga och primära, sorti
ger sin prägel åt yttervärlden, medan i naturalismens dikt tvärtom
miljön var det fasta, som formade själen, och det visar sig slutligen
i intresset för allt det mystiska och dunkla i själslivet. Mitt i denna
blandning av naturalism och tidens modernism skönjer man dessutom
element, som visa hur litterära mästare, som i ungdomsdagarna varit
Strindberg kära, fortfarande ha välde över honom; både H. C. Ander-
sen och Victor Hugo ha givit färg och liv åt stilen. Så återspeglar
romanen klart hur mycket Strindberg ännu hängde samman med
äldre diktning samtidigt med att han hade känning med det nyaste
som rörde sig i tiden. Som konstverk är den mycket ojämn. Ibland
är den tung, ibland irriterande bisarr, men själsskildringen är ofta
gripande djup, och det väldiga havet, som omger den lilla ön, där
i
1
Borg kämpar sin ensamma kamp, skänker delar av den en mäktig
storslagenhet.
Strindberg fortfor emellertid också med att dikta dramer: Himmelrikets nycklar,
ett dunkelt, osammanhängande sagodrama, och en rad enaktare, i vilka han be
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
