Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utkom på svenska 1871—1872 och för Strindbergs utveckling
en så genomgripande betydelse; den blev också för tiden i öv-
en av de stora böckerna, vilkas tankar tycktes förklara världen,
syntes visa, att samma stränga kausalitetslag, som behärskade
ter det den utkommit på engelska. Sjuttiotalets ungdom tillägnade
sig med entusiasm utvecklingsläran, som ställde in människan i natu-
ren och tycktes göra alla övernaturliga skapelseprocesser överflödiga.
I samma riktning verkade Buckles Civilisationens historia i England,
som
fick
rigt
Den
naturföreteelserna, också rådde i historien, varigenom sålunda män-
niskans liv helt likställdes med naturutvecklingen. Sitt fullständigaste
filosofiska uttryck fick utvecklingsläran emellertid i Spencers filosofi,
som under sjuttiotalets sista år började vinna utbredning-i Sverige
för att sedan under förra hälften av åttiotalet vinna en dominerande
ställning; hans bok om uppfostran utgavs i svensk bearbetning 1879,
och sedan följde under åttiotalet översättningar av en mängd av hans
arbeten. Carl von Bergen, som avfallit från sin signaturidealism, kal-
lade honom 1883 »nutidens Aristoteles, Newtons vederlike», Ur da-
gens krönika ägnade honom under hela åttiotalet en stor uppmärk-
samhet, och Klas Fåhræus förklarade mot decenniets slut, att stu-
denterna hade rätt att fordra att bli undervisade i hans filosofi, som
var tidens förnämsta. En lika stor roll som den spencerska utveck-
lingslärans mer metafysiska del spelade dess utilistiska etik med prin-
cipen »största möjliga lycka åt största möjliga antal». Därigenom
frigjordes moralen från beroendet av något övernaturligt. Och vidare
blev denna sats ett starkt stöd för tidens demokratiska angrepp pa
de bestående samhällsformerna. »Är samvetet guds röst i människan?
Eller är det inte fast hellre en under kulturens fortgång allt mer ut-
vecklad uppfattning av de allmänna rättsbegreppen — en termometer,
på vilken samtidens rättsmedvetande ger sig till känna hos varje sär-
skild individ?» frågade Bernhard Meijer i sin ovan nämnda program-
uppsats på ett sätt, som tydligt lät läsaren höra svaret. Men denna
moralens frigörelse från det religiösa tog sig olika uttryck på olika
håll. Hos några finner man en stark, allvarlig vördnad för den nya
etikens teoretiska principer — mest utpräglat och djupt väl hos de
två kritikerna Robinson-Feilitzen och Karl af Geijerstam —, medan
den åter hos andra leder till en radikal individualism, som i grunden
förnekar alla allmängiltiga moraliska regler. I denna subjektiva upp-
lösning av etiken var Brandes en föregångare, och han följdes mer
eller mindre av många av de unga, Levertin, Ola Hansson och andra.
För dem var moralen ett uttryck av personligheten, som icke behövde
något teoretiskt system som grundval.
"i •
!
i6o
t r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
