Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ t ij-
W
könsmoral för man och kvinna. Strindbergs Giftas-novell Dygdens
lön vände sig däremot med sin skildring av återhållsamhetens faror
mot indignationslitteraturens och Björnsons obetingade renhetsfordran
på den manliga moralen. Denna tendens framkallade åtalet mot bo-
ken, ehuru det formellt blev ett religionsåtal. Men det unga Sverige
var denna gång entusiastiskt på Strindbergs sida, hur mycket det än
ogillade hans hållning i själva kvinnofrågan. »Jag försäkrar», skrev
Geijerstam med tanke särskilt på denna novell, »att hela det unga
släktet i Sverige kände sig gladare efter den boken. Bara därför att
den hade lärt oss att tänka och känna naturligt.» Aret därpå skild-
rade Geijerstam själv i Erik Grane en ynglings nederlag i kampen
för sedlig renhet, och Ellen Key uttalade i en recension sin stora
tacksamhet över att han sålunda givit en inblick i de unga männens
själsliv. Samma år blev i Norge Hans Jægers Era Kristiania-Bohêmen
beslagtagen, vilket väckte ett livligt intresse för boken i Sverige;
Ernst Ahlgren avskydde den, men Lundegård, Ola Hansson och flera
andra av de unga togo den i försvar. Från konservativt håll yrkades
också i Sverige i en stor masspetition på åtgärder mot den sedlighet
och religion sårande litteraturen. Vid samma tid skilde sig ett antal
svenska bokförläggare från den allmänna bokförläggareföreningen för
att bilda en särskild sammanslutning, vars medlemmar uttryckligen
förbundo sig att icke utge arbeten sårande för tukt och sedlighet.
Och lektor Personne utsände 1887 sin häftiga stridsskrift »Strindbergs-
litteraturen och osedligheten bland skolungdomen», där han beskyllde
Strindberg, Geijerstam och andra moderna författare för att moraliskt
ha fördärvat ungdomen. Ola Hanssons Sensitiva amorosa, som ut-
kom just vid denna kritiska, upprörda tid, framkallade våldsamma
urladdningar: Wirsén, som under hela åttiotalet ytterst vaksamt i den
nya litteraturen sökte fram allt, som han ur sin synpunkt kunde kalla
smuts, skrev om den, att den hörde till de böcker, »som helst böra
vara förseglade och aldrig ligga framme», och Aftonbladet, till vars
medarbetare Ola Hansson helt nyss hade hört, förklarade, att den
var »ett bland de skändligaste alster av en depraverad fantasi, som
en på osedligheten ockrande förläggare framdragit i dagsljuset», och
betecknade den som en »estetik för utövarna av vissa onaturlig3
laster». De unga å sin sida deltogo ivrigt i striden. Geijerstam gör
åtskilliga inlägg, Lundegård håller närmast i anledning av Era Kristiania-
Bohêmen och den svenska sedlighetspetitionen ett föredrag om Moral
i litteratur och konst, Levertin försäkrade i ett försvar för de unga:
»Ett verkligt konstverk har aldrig skadat någons moral.» Det var
två skilda positioner de unga i denna sedlighetsstrid försvarade. Den
166
B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
