Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frieri av postmästaren och bankkontorsföreståndaren Benedictsson i Hörby,
tjugoåtta år äldre än hon själv och änkling med fem barn. Hon betraktade honom
som en vän och ingav honom icke några illusioner om kärlek från sin sida, men
hon drömde om den äktenskapliga lyckan att sitta vid brasan och småprata.
Redan under förlovningstiden ångrade hon sig dock och ville bryta, men då han
icke samtyckte därtill, kände hon sig bunden av sitt ord. Hösten 1871 vigdes
de. Hon blev mannen en god hjälp både på posten och i banken, skötte
dessutom själv en bokhandelsfilial och var en utmärkt styvmor. Men hon fick snart
erfara, att mannen icke var tillfreds med den kamratliga idyll, som för henne var
den enda form av samliv med honom hon kunde tänka sig, och de första åren
av äktenskapet blevo ganska upprivande. En gång gjorde hon ett
självmordsförsök genom att med en pennkniv söka skära av sig pulsådrorna, och en annan
gång, kort innan hennes andra dotter skulle födas, tänkte hon svälta ihjäl sig.
Våren 1880 angreps hon av en bensjukdom, som under två år för det mesta höll
henne bunden vid sängen och därefter tvingade henne att använda kryckor. Men
hur plågsam sjukdomen än var uppfattade hon den dock småningom som en lycka,
då den gav henne oberoende i hemmet och möjlighet att ostört ägna sig åt sina
htterära intressen.
I Hörby fanns då hon kom dit ingen, vars bekantskap kunnat skänka henne
något intellektuellt utbyte. Men hur prosaisk miljön än var, i vilken hon levde,
kunde hon dock icke uppge sina konstnärsdrömmar, och då hon fått lov att
avstå från måleriet, började hon i stället författa. Hösten 1875 sände hon under
pseudonymen Ivar Tardiff till Sydsvenska Dagbladet Snällposten en ohyggligt
gottköpsromantisk berättelse Sirenen, som verkligen blev införd trots redaktörens, Carl
Herslows, klara blick för alla dess svagheter. Herslow gav emellertid författarinnan
rådet att för framtiden icke studera romaner utan verkligheten och söka återgiva den
med fotografisk trohet. Det var hennes första vägvisare mot naturalismen, men det
dröjde ännu en tid innan hon nådde fram till den. Först kom hon genom en
berättelse hon sände till tidskriften Nu i beröring med Edvard Bäckström, som fick henne
att läsa Runeberg och signaturerna och visade henne rätt mycket intresse, men ändå
slutade med att avråda henne från att bli författare. Men vid samma tid, då
Bäckström sökte ge henne kärlek till signaturernas harmoniska skönhetsideal, mötte
hon i Hörby en man, som gav hennes tankar mer djärvhet än de tidigare haft,
han än icke rent konstnärligt litterärt hade någon större betydelse för henne.
Det var en svensk-amerikan Quillfelt, som vistades där under åren 1877—1880
och flitigt umgicks hos Benedictssons. Förhållandet mellan fru Benedictsson och
honom låg på gränsen mellan vänskap och erotik och hade ibland upprörda
perioder, som ytterligare komplicerades av att postmästaren ofta var ganska
svartsjuk. Men uppenbarligen har detta förhållande dock för henne haft sin största
betydelse däri att Quillfelt helt befriade henne från den traditionella och
konventionella världsuppfattningen, mot vilken visserligen mycket hos henne redan förut
rest sig i instinktivt trots. Hon berättar, hur denne kosmopolits och ateists tillit
till ett kvinnohjärta förädlat henne mer än alla moralpredikanters vältalighet och
hon tackar honom för att han lärt henne tro på frihet i tanken. Senhösten 1882
och våren 1883 vistades hon för sin sjukdom i Malmö, där hon kom i beröring
med kulturellt intresserade kretsar och där hon fick höra berättelser om de unga
författarna, Geijerstam och andra, som just vid denna tid debuterade. Det
förefaller som om hon först då fått en klar uppfattning om den nya litterära
riktningen och blivit medveten om att hon själv till hela sin läggning och övertygelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
