- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) /
185

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalets författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verklig kärlek utan av yttre bevekelsegrunder. Och Börjes vän Pål
Sandell spelar ur kompositionssynpunkt en roll, som i någon mån
motsvarar kusin Richards i Pengar. Men ändå är det ingen upprepning.
Personernas karaktärer äro helt andra, belysningen är en helt annan,
och romanens utgång blir en helt annan. Den bortklemade,
bortskämda societetsflickan Mariannes äktenskap med den enkle, sunde,
starke jordbrukaren Börje är till en början tomt och innehållslöst, då
det mätes med hennes av romanerotiken skapade uppfattning av
kärleken. Då hon känner sig mest ensam och oförstådd kommer den
överkultiverade esteten Pål till dem och skänker hennes romantiska
längtan all den förståelse hennes man saknat. Marianne och Pål finna
varandra i en »flirtation», som termen då lydde. Men då Marianne
blir medveten om att hon skall få ett barn med Börje vaknar hon
med förfäran upp ur den sugande förtrollning Pål dragit in henne i.
Nu förstår hon, att vad hon och Pål haft gemensamt blott varit en
fantasiens erotiska lek, men att den verkliga kärleken och det
verkliga livet knyta henne vid hennes man. Och genom att energiskt
sätta sig in i Börjes arbete och visa sin duktighet och sitt allvar
återvinner hon hans kärlek, som hon vid bekännelsen om sin flirt med
Pål förspillt. I Pengar var det det friska och sunda hos Selma som
gjorde att hon måste bryta sig ut ur sitt äktenskap, medan Marianne
åter just genom att utveckla det sunda hos sig når fram till att
hennes äktenskap blir ett verkligt äktenskap. Samtiden var benägen att
finna en motsättning mellan tendensen i de två romanerna, men
uppenbart är att de genomgås av samma syn på äktenskapet: blott den
förening är ett verkligt äktenskap som bygger på en hel och stark
känsla. Fru Marianne är dock mer fri från den teoretiska
dockhemsuppfattningen, mer genomträngd av allsidig mänsklighet. Strindbergs
reaktion mot Ibsen i Giftas har sannolikt bidragit härtill.

Fru Marianne är otvivelaktigt en långt rikare och mångsidigare
bok än Pengar, och den ger ett starkare uttryck åt den kärlek till
livets skapande och uppbyggande krafter, som var ett
grundläggande drag i Ernst Ahlgrens väsen. Börje är en alltigenom
livsduglig, positiv natur, hos vilken — som Böök framhållit — samma
trygga skånska väsen som Ernst Ahlgren skildrat i folklivsberättelserna
träder fram. I åtskilligt är han också danad av hennes eget kött
och blod, tydligast kanske i sin känsla av utomstående, av bonde,
gentemot Mariannes i yttre måtto så mycket mer kultiverade familj
och hennes stadsmiljö. I synnerhet under Stockholms- och
Köpenhamnsbesöken hade Ernst Ahlgren en sådan underklassförnimmelse,
som gjorde henne medveten om hennes samhörighet med den skånska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free