Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutligen, sedan hon skilts från Edgren, våren 1890 duchessa di
Cajanello.
Kvinnlighet och erotik II.
Nu hade hon, fyrtioårig, fått uppleva att den stora lidelsen
genomströmmade också hennes hjärta. Ett litterärt uttryck fick detta i
hennes roman Kvinnlighet och erotik II (1890). Formellt utgör den
en fortsättning på en novell av äldre datum, där hon tecknat, hur en
intelligent, harmonisk, sval kvinna blir försmådd för en obetydlig
docka. Men romanens Alie utvecklas till en helt annan varelse än
novellens — och till en kvinna av helt annan art än man tidigare
funnit hos fru Edgren. Den senare Alie, som förälskar sig i en
italienare, har intet av de självständighetskrav och den behärskning,
som annars präglat fru Edgrens kvinnor, utan hon är så gripen av
sin kärlek att hon utan tanke på några konventioner, på former och
äktenskap eller på kvinnans rätt till egen personlighet är färdig att
skänka sig åt den man hon älskar och färdig att underkasta sig snart
sagt vilka förödmjukelser som helst för att få vara i hans närhet.
Den italienske markisen har icke lika klara konturer, men också han
är något nytt i fru Edgrens diktning och i den svenska diktningen
över huvud: han har intet av den naturkraft och trotsiga
ursprunglighet hon beundrat hos den norske folkhögskoleläraren, han är
skeptisk, sensuell, svag, ironisk, ombytlig, men ändå skildrad med en stark
sympati. Allting i denna visserligen formlösa och i mycket
ofullgångna roman visar, hur kärleken utvecklat fru Edgren och hur anlag
hos henne, som dittills synts förkrympta, nu slagit ut i blomning.
Livet är för henne icke mer problem och diskussioner, utan en stor,
överväldigande känsloupplevelse. Hon analyserar den och reflekterar
över den, men om dess intensitet kan intet tvivel råda.
Död.
Dittills hade hennes liv i stort sett präglats av en klar, lugn
harmoni. Nu strålar det av kärlekens stora lycka. Hennes man sade
efter hennes död, att hon ägde kärlekens geni. Det var en sida av
hennes väsen, som hennes tidigare verk aldrig uppenbarat. Och en
sons födelse uppenbarade för henne också moderskärlekens rikedom.
I vad mån denna utveckling av känslolivet inom henne kunnat fylla
hennes diktning med nytt innehåll blev emellertid ovisst. Hon dog i
Neapel redan hösten 1892.
Karakteristik.
Fru Edgrens personlighet, sådan den avtecknar sig i hennes verk
före den sista romanen, rymmer icke några starka motsättningar
liksom hennes liv därförinnan icke haft några upprörda kriser. Den är
lugn, klar, klok och behärskad. Hon ryckes icke oemotståndligt med
av sina ämnen, hon flammar icke upp i entusiasm och iver, utan när
hon griper till de starka orden och de bjärta färgerna sker det fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0252.html
