Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åttiotalsromaner.
Dessa samma tidsbrytningar utgöra också ämnet för Geijerstams
två åttiotalsromaner Erik Grane (1885) och Pastor Hallin (1887). Erik
Grane söker teckna en generations andliga typ, dess inre strider och
dess öden snarast med Jacobsens Niels Lyhne som förebild. Erik
Grane är en student, som i Uppsala genomlever övergången från det
stagnerande sjuttiotalslivet till det av nya impulser fyllda åttiotalet,
tydligen med rikt användande av Geijerstams egna erfarenheter. Han
ämnar ursprungligen bli teolog, men börjar tvivla på kyrkans lära
under inverkan av Rydbergs och Wikners skrifter — om Rydbergs
starka inflytande på Geijerstams ungdom har denne själv vittnat i ett
brev till Rydberg — och till sin pietistiska mors förtvivlan lämnar
han slutligen prästbanan. Tidens alla stora diskussionsämnen
återfinnas i romanen, icke endast religionen utan även demokratien och
sedligheten. Strindbergsinflytandet är ytterst påtagligt. Uppfattningen
av Uppsalas andliga liv som något förkrympt och mögligt är alldeles
den samma som fanns i Från Fjerdingen och Svartbäcken, i
sedlighetsfrågan förfäktar Geijerstam genom Eriks erfarenheter samma tankar
om driftlivets betydelse som kommit fram i Giftas, och då Erik
slutligen gifter sig med en flicka, som alls icke bryr sig om de moderna
äktenskapliga teorierna, utan tar hans bekännelse om tidigare
snedsprång med största lugn, är detta också helt i Giftas’ anda. Då Erik
slutligen upptäcker att de bokliga studierna icke ge honom någon
tillfredsställelse och blir bruksbokhållare på landet, varigenom han
återfår den sunda livsglädje han i Uppsala förlorat, överensstämmer
detta även med Strindbergs förkunnelse av det praktiska, naturenliga
arbetets värde i Utopier och andra verk från denna samma tid. Även
i enskildheter märker man hans Strindbergsbeundran: beskrivningen
av det nya universitetshusets invigning i Uppsala är i sin ironiska ton
tydligt inspirerad av Det nya riket. Men Geijerstam har icke
Strindbergs kraft och fart, och icke heller har han förmågan att av Erik
Grane skapa en för tiden verkligt representativ typ. Har boken än
som kulturhistoriskt dokument rätt stort intresse, är den dock med
sina blodlösa människor och sina långa utläggningar av tidsfrågorna
litterärt ganska svag. Pastor Hallin står otvivelaktigt högre som
konstverk. Den är mer fast och samlad och människorna äro mer
levande. Liksom Erik Grane studerar också Ernst Hallin teologi och
gripes av tvivel, men i motsats till Erik Grane låter Hallin prästviga
sig för att icke göra sina föräldrar sorg. Sanningskravet företrädes
här i god överensstämmelse med traditionen från Ibsens skådespel
av en kvinna, Hallins älskade, som bryter med honom, då han sviker
sin övertygelse och böjer sig under prästoket. Liksom Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0255.html
