Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är Geijerstam här övertygad om att föräldrarna i sitt förhållande till
barnen äro egoister, som varken vilja lida för barnen eller lida med
barnen, och liksom Strindberg är han fortfarande övertygad om
kroppsarbetets företräde framför läsningen: pastor Hallin utbrister i slutet
av romanen ganska överraskande i ett anatema över böckerna och i
en hymn till bondelivet. Om romanen också icke når mycket djupt i
sin människoskildring, står den dock i sin nyktra, jämna saklighet
över det mesta Geijerstam skrivit.
Allmogeberättelser.
Hans bästa saker finner man likväl bland hans allmogeberättelser i
samlingarna Fattigt folk I och II (1884, 1889) och Kronofogdens
berättelser (1890). Naturalismens allmänna dragning till den primitiva,
av kulturen icke förfalskade verkligheten och hans egen demokratiska
övertygelse gjorde det naturligt, att också han som så många av hans
samtida vände sig till denna ämneskrets. Den intima förtrogenhet
med allmogens liv, som t. ex. Ernst Ahlgren, Bondeson och Ola
Hansson ägde, hade han dock icke, om han också under sin ungdom,
då hans hem var i Kalmar, — fadern, som tidigare varit bruksägare,
blev sedan seminarierektor där — gjort en viss bekantskap med
folket på Öland, ur vars liv han redan i Gråkallt givit några bilder.
Hans egentliga allmogeskildringar tyckas icke heller ha tillkommit
så mycket genom att dessa ämnen spontant format sig till diktverk
i hans fantasi som på grund av ett medvetet beslut att upptaga
sådana motiv. Sommaren 1883 reste han till Ornö i Stockholms
skärgård för att — berättar han själv — »komma i beröring med den
svenske bonden, vilkens liv jag ville skildra, icke som en drömmare,
utan som en vetande». Halva sommaren gick utan att han fann
någon väg till sitt värdfolks inre liv, men sedan brast slutligen
isen och han vann den förtrolighet han rest ut att söka. Men
dessutom kom han, det är fortfarande hans egen berättelse, där ute
i skärgårdens ensamhet att reflektera över sin diktning och upptäckte,
»att vad litteraturen då strävade efter, lösandet av samhällsproblem,
formulerandet av samtidens sista ord i tidens frågor, allt detta, vilket
dock som strävan hade min obetingade sympati, det var ingenting för
mig», han lärde sig, »att människan som individ trotsar alla teorier, om
man vill förstå henne djupast». Hans allmogeskildringar blevo därför
i huvudsak tendensfria, om ock av social medkänsla präglade
verklighetsbilder, noggrant studerade och detaljrikt utförda, där han
vanligen söker visa den orsakskedja och den inverkan av miljöstämningen,
som leder till en viss handling. Det är ren naturalism. Särskilt
drages Geijerstam till brottets psykologi, och både nu och senare är
utgångspunkten för hans berättelser ofta gamla rättegångshandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0256.html
