Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
storstadskafé, och i bägge ställes hennes ungdomliga, oskuldsfulla
skönhet mot fonden av storstadens njutningsjakt. Men Bååth visar icke
blott som Orvar Odd i en skarp bild den sociala kontrasten, utan
han ger också en förnimmelse av den oundvikliga sociala
undergång, som skall drabba flickan, och däri synes något av den
utveckling uppfattningen av samhällsfrågorna genomgått under de tre
årtionden, som ligga mellan de två dikterna.
Idealism.
Bååths diktning har inga filosofiska perspektiv och gör inga
anspråk på djupsinne. Då Nyblom talar om det ideala, som skimrar
på själens botten, åsyftar han uppenbarligen icke några idéer i
egentlig mening, utan den idealitet, som ligger i en varm kärlek till
fosterlandet och hembygden och i en stark medkänsla med de fattiga och
anspråkslösa existenserna. Bååths fosterländskhet kommer särskilt fram
i de akademiska festpoemen, men är påtagligt uppriktig. Han
saknar icke känsla för den svenska historiens stora minnen — Ola
Hansson talade också i sin essay över Bååth i äkta åttiotalsanda ogillande
om hans »något naiva beundran» för Karl XII — men starkast
understryker han dock, på samma sätt som Snoilsky redan tidigare
gjort det i sonetten Svenskhet, det redbara, anspråkslösa, duktiga
arbetet i fosterlandets tjänst. Hans kärlek till folket är äkta och
trofast, helt i Grundtvigs och folkhögskolans anda. Hans demokratiska
läggning tar sig emellertid icke endast uttryck i en sådan hyllning
av arbetet och av bondens sunda natur. Den visar sig också i hans
skildringar av ringaktade, förbisedda, misskända gestalter:
Studentuppasserskan, Modern, som blivit ökänd för sin snålhet därför att hon
vill spara var slant åt sonen som är student, sömmerskan i En
pingstdagsmorgon, som sliter ut sig för andra, En piga i ett kök:
Hon är ett av dessa väsen,
som ej glädje ge, ej få,
skapt som vägens fula groda
för envar att trampa på.
Social lyrik.
Gärna ställer han dessa fattigas öden i bjärt kontrast mot de rikas
njutningsfyllda skönhetsliv: bredvid den fula pigan i köket skildrar
han den fina, vackra unga frökens promenad med löjtnanten;
bredvid mannen, som på morgonen vänder hem från en orgie,
tvätterskorna, som hela natten arbetat i den fuktiga tvättstugan; bredvid
fabriksägarens eleganta maka och dotter på promenad arbetarna, som
strömma in till fabriken. Även om dessa kontrasteffekter icke äro
något alldeles nytt, ser man dock i dem avspeglas något av
åttiotalets uppfattning av de sociala orättvisorna. Tydlig åttiotalsprägel är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0275.html
