Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
toner (1893) samt de berättande diktcyklarna Marit Vallkulla (1887), Kärlekssagan
På Björkeberga (1892; om Wivallius) och Ungmön från Antwerpen (1900) äro
svagare.
Bååth och den äldre diktningen.
Bååths första diktsamling utkom samma år som Röda rummet och
hör också den till realismens första representativa verk i den svenska
litteraturen. Men den bryter dock alls icke på samma sätt som
Strindbergs roman med traditionen. Det är betecknande att då C. R.
Nyblom, signaturestetikern, i en översiktskorrespondens i Finsk
Tidskrift behandlade Bååths och Strindbergs böcker han uttryckligen
skänkte Bååth erkännande som en representant för en realism i »den
sunda meningen» i motsats till Strindberg, som företrädde den »osunda»
realismen. »Författaren har börjat riktigt», säger Nyblom, varmed
han tydligen åsyftar att Bååth uppfyllt signaturprogrammets fordringar,
något som också framgår av fortsättningen: »Han har vänt sig till
den natur och det folkliv, med vilket han är uppvuxen, och han har
skänkt oss ett stycke verklighet, silad genom hans personliga
uppfattning; men på samma gång ögat sett både natur och liv sant och
ärligt, har den personliga uppfattningen varit manlig och ädel, med tro
på det goda och rätta, med ett ord, med något idealt skimrande på
själens botten.» I själva verket är Bååth icke så långt från
signaturerna. Även han har gått i Runebergs skola och där lärt sig
mycket av sin verklighetsskildring. En av hans vackraste
tillfällighetsdikter är ägnad Runebergs minne, och i några av hans poem som
Spelmannen och Studentuppasserskan hör man tydligt Runebergska
anslag. Den Tegnérska fraseologien, som signaturerna bekämpade,
finnes aldrig hos honom, icke ens i hans festpoem, som också de
eftersträva det enkla, naturliga och åskådliga. Men av signaturerna
var det egentligen endast Snoilsky, som nådde fram till den realism,
som innehölls i gruppens program. Snoilsky har säkert betytt
mycket för Bååth. Redan i Bååths första samling känner man igen
Snoilskys visuella precision och något av klangen i hans vers (t. ex. Vid
Vänern). Men än starkare bli dessa intryck i Vid allfarväg, utgiven
efter det Snoilskys Nya dikter 1881 kommit ut (t. ex. Efter storm,
Vid Tångahallar, Vid Siegesdenkmal). Snoilskys glans och flykt når
Bååth dock icke, men i stället för han realismen längre mot det
robusta och saftiga. En annan föregångare och läromästare hade Bååth
i Orvar Odd, och tacksamhetsskulden till denne erkände han gärna.
Särskilt erinrar realismen i en del av Bååths genrebilder starkt om
föregångaren. Mest påfallande är likheten kanske mellan Bååths dikt
Utanför Café National och Sturzen-Beckers Vid Jungfernstieg: i bägge
dikterna är utgångspunkten en blomsterförsäljerska utanför ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0274.html
