Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dikter och Notturno.
Ola Hansson hade redan före sin studentexamen tryckt några dikter i en
skånsk tidning. Den äldre svenska litteraturen hade för honom enligt hans egen
försäkran icke haft någon betydelse med undantag för Stagnelius och Almquist,
men däremot älskade han Runebergs vederhäftiga innerlighet och Topelius’
versmusik. Litet senare gåvo emellertid Bååth och i någon mån Gellerstedt honom
fruktbara impulser. Sitt första häfte Dikter utgav han våren 1884. Då
Aftonbladet ungefär samtidigt inledde sin korta nya regim, under vilken det sökte
samla kring sig det unga Sverige, tillkallades också Ola Hansson, och en stor
del av året 1885 vistades han i Stockholm, sysselsatt med arbete i tidningen.
Men detta fick i slutet av året en bråd ändalykt, då tidningens sympatier för de
ungas radikalism svalnat — den närmaste orsaken till Ola Hanssons avlägsnande
var en beundrande artikel om Garborg. Under denna tid hade han ganska
mycket vistats i det unga Sveriges kretsar, men åtminstone senare är hans övertygelse
att han aldrig trivdes i dem, och i Resan hem gav han elaka karikatyrporträtt
av åtskilliga av de forna kamraterna. Själva Stockholm avfärdar han också
överlägset: »För oss skåningar, som bo i Europa, är det i främsta rummet staden vid
Bottniska viken.» Under sommaren 1885 hade han varit nere i Hälsingborg och
där, inspirerad av den befriande känslan att efter landsflykten i Stockholm ha
återfunnit sitt eget Skåne, skrivit diktsamlingen Notturno, som utkom samma år.
Men han fick icke mycken glädje av den. Dikter hade gått ganska obemärkt
förbi, men Notturno möttes av en hånfull, nedsablande kritik. Ett av de få
undantagen var en recension av Levertin i en finländsk tidning.
Stella Kleve.
Efter avskedet från Aftonbladet flyttade Ola Hansson åter till Skåne. En tid
var han redaktör för en liten varannandagstidning Nya Skåne i Malmö, som han
drömde om att upparbeta till ett organ för Skånes bondekultur, men bönderna
hade mindre idealism än han hoppats, och tidningen övergick snart i andra
händer. På erfarenheterna från denna tid byggde han flera år senare sin berättelse
En uppfostrare. En djupare betydelse för honom fick emellertid en annan
upplevelse. Han gjorde nu bekantskap med Stella Kleve, den unga författarinnan,
vars Bangimiterande roman Bertha Funcke nyss väckt skandal genom sin
sensuella erotik. Hon representerade en helt ny kvinnotyp för honom, som dittills
huvudsakligen kommit i beröring med sin hembygds sunda, osammansatta kvinnor
— en kvinnotyp som han dock redan tidigare efter Turgenjevs mönster skisserat
i en novell (Sommartid). I den ovan omtalade själsanalysen Ungdom lät han sin
dubbelgångare Nils skildra, varför han ryggade tillbaka för att gifta sig med den
bonddotter han älskade: »Skulle han kunna göra henne lycklig? Och skulle hon
kunna göra honom lycklig? Han överreflekterad, med överspända nerver, krampaktig
i sina känslor, dissekerande varje tanke, plockande i varje lidelse, hon ett friskt, enkelt
naturbarn; han sjuk till kropp och själ, hon sund. Och hans kärlek var sjuk, även den.
På många sätt. Där hade i honom skett en våldsam svängning från den krassa
sinnlighet, som under hans studentliv småningom genomsipprat hela hans väsen,
till en osund platonism.» I Stella Kleve fann han en kvinna, som — såsom redan
hennes böcker visade — hade sinne för denna samma själviakttagande, nervösa,
ögonblickets sensationer och nyanser sammansatta erotik. Samvaron med
henne, som direkt återspeglas både i Resan hem och i studien Gallblomma (i
Tidens kvinnor), bragte påtagligen denna sida av hans väsen till snabb utveckling.
Förändringen, som sker med honom, reflekteras ganska tydligt i Ernst Ahlgrens
förhållande till honom. Då hon först råkar honom i Stockholm, känner hon sig
starkt dragen till hans allvarliga, tillbakadragna väsen och fäster sig i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0288.html
