232 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914))

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalets författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid hans »kloka, allvarsamma, trofasta hundögon». Så kom sommaren 1886 med
dess sammanträffanden mellan Ernst Ahlgren och Stella Kleve, då de två
motsatta författarinnelynnena så starkt repellerade varandra. Ola Hansson slöt sig
då till Stella Kleve, och fastän Ernst Ahlgren icke förlorade sympatierna för
honom, kände hon tydligt att han höll på att glida bort ur hennes krets: »Ännu
står du mig ett steg närmare
än Stella Kleve», skrev hon
samma höst, »men jag tror,
att även du kommer att
avlägsna dig.» Under veckorna
närmast efter Ernst Ahlgrens
besök hos Stella Kleve
utarbetade hon de delar av fru
Marianne, som behandla Pål
Sandell, och gav säkert
honom drag lånade från Ola
Hansson. Denne åter
började samma sommar skriva
Sensitiva amorosa, vars
subtila analyser av de erotiska
känslornas växt och död
säkert stimulerats av den
intressesfär, i vilken han genom
Stella Kleve infördes.

Omslag till originaluppl. av Sensitiva amorosa.

Hälsingborg 1887.

Sensitiva amorosa och Bourget.

Men också litterära
inflytanden ledde honom in på
Sensitiva amorosa’s bana.
I sina första prosaförsök
från åttiotalets förra hälft,
som dock icke utkommo i
bokform, hade han visat
sig som en ganska
rättrogen naturalist. Han hade
skrivit en samling
folklivsskildringar, Slättbyhistorier,
med rätt stark social tendens,
för vilka både Turgenjevs En jägares dagbok och Pontoppidans Landsbybilleder
varit mönster. Och han hade vidare skrivit ett knippe Lundaberättelser,
Studentliv, där han efter Strindbergs och andras föredöme skildrat tomheten och
andefattigdomen i universitetslivet. Allra närmast hade han dock känt sig befryndad
med den riktning inom naturalismen, som företräddes av Herman Bang och J. P.
Jacobsen. I sin första samling litteraturkritiska essayer, Litterära silhuetter (1885),
behandlade han också så gott som uteslutande representanter för den nordiska
naturalismen. Men redan våren 1885 förklarade han i ett brev till Hans Larsson,
att »realismen håller på att stelna och sluta sig inom alltför trånga gränser». Och
hösten 1886, alltså vid den tid då han höll på med Sensitiva amorosa, begynte
han i Framåt en serie uppsatser om de nya strömningarna i den franska
litteraturen, som avlägsnade sig från naturalismen, och inledde den med en studie över
Bourget. Denne blev också för en tid framåt hans store mästare, vars inflytande

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0289.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) / 232 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|