237 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914))

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalets författare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att göra en europeisk — och särskilt »germansk» — litterär insats än en speciellt
svensk. Det nya seklet medförde i detta avseende icke någon förändring. Han
levde fortfarande ute i Europa, i München och i Meudon i Frankrike, tills han
begav sig ut på vida färder till Grekland och Turkiet. Han sände hem flera
diktsamlingar — Dikter på vers och prosa (1901), Det förlovade landet (1906),
Nya visor (1907). På hemmets altare (1908), Folkens visor (1911) — och även en
prosabok, Rustgården (1910). Någon ny insats gör han dock icke med dessa
verk. Men i diktsamlingarna hör man ofta hans gamla, fina ton, nu lugnare och
rofylldare än förr:

Blå mellan gröna bräddar
tungt flyter livets älv.
Sakta för slaka segel
glider mot natt du själv.
Melankoliens fågel
med trötta vingslag slår.
Tystnad av solnedgång
kring vitnande rymder rår.
(Psyche.)

Uppskattningen av Ola Hansson blev också hemma småningom varmare, icke
så mycket dock på grund av dessa nya verk som på grund av hans
ungdomsdiktning, för vilken förståelsen nu blev djupare. De unga skånska diktarna,
särskilt Vilhelm Ekelund, ägnade honom sin varmaste beundran, och Levertin, som
dock blivit mycket elakt karikerad av honom i Resan hem, hälsade andra
upplagan av Sensitiva amorosa med en, trots flera reservationer, dock som helhet
varm och uppskattande anmälan. Och Ola Hansson själv kände sig, var han än
vistades i världen och hur orättvist behandlad han än ansåg sig vara i hemlandet,
dock alltid med sitt innersta väsen knuten vid den skånska fädernebygden.
Minnena därifrån och längtan dit bryta ständigt fram i hans verk. Rustgården är
ett återkallande av barndomens och ungdomens minnen från hemmet, av allt det
äkta skånska som fyllt hans tidiga år. Och i hans lyrik ljuder den skånska tonen
lika mjuk som någonsin. I München minnes han under något av åren kring
sekelskiftet sitt Skåne, havet, slätten, pilehäcken:

Det klingar i natten
en sölvfin sträng, —
från insjön, i kratten
och å rykande äng.
Inunder en måne
i fullaste ny
fram stiger Skåne
med dunge och by...
(Jag längtar till havet.)

Men det var blott tankarna som gingo hem, frånsett några korta turistbesök i
hemlandet stannade han själv ute. Borta i Buyukdere nära Konstantinopel dog
han den 26 september 1925.

Personlighet.

Ola Hansson var själv medveten om att inom honom bodde två
olika själar, som aldrig kunde sammansmälta i full harmoni: å ena

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0296.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 7. Den nya tiden (1870-1914) / 237 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|