Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vetterlund, »äro Ola Hanssons verser av en nervöst daktylisk
grundtyp med tänjbara rytmer och gärna något vaggande monotont. Redan
Bååths strof hade avlägsnat sig från trokéers och jambers stiliserade
regelbundenhet och verkade med sin något kärva ton personlig och
levande. Men den var trög och avgjort omusikalisk, vilket passade
ihop med denna poesis robusta ämnen och väsen. Ola Hansson åter
agde ett instrument, där det kunde finnas en violins vibrationer, som
noga motsvarade det hjärnans tysta liv de skulle utsäga.» Han gör
sin stora insats i den förnyelse av den svenska versen, vars djupaste
betydelse ligger i att rytmen allt känsligare återspeglar stämningens
finaste skiftningar.
Denna spröda, för stämningarna vibrerande lyrik stod i en
egendomlig kontrast till allt det sakliga och fasta i tidsandan vid den
tid, då Dikter och Notturno kommo ut, hur mycket denna tidsanda
än i övrigt hade präglat Ola Hanssons åskådning, och därför
förklingade dessa dikter också då i stort sett oförstådda.
Prosadiktning. Erotisk neurasteni.
Som prosaförfattare framträdde Ola Hansson med sin egenart fullt
utvecklad i Sensitiva amorosa. Visserligen står han också här i
beroende av litterära tidsriktningar, som verkat befruktande på hans
skapande. Erik Ekelund har omsorgsfullt utrett, hur i Sensitiva
amorosa sammangå trådar från Bourgets själsanalyserande noveller,
särskilt Profils perdus, från Topsøes subtila »minutserotik», från den
tyske ockultisten Carl du Prels Philosophie der Mystik och från J. P.
Jacobsens psykologiska dissekering. Men Ola Hansson har tydligen
hos dem alla funnit sådant som han själv latent ägde inom sig. Han
säger i Resan hem, att han och hans vän Bengt voro födda erotiker.
Det är uppenbarligen riktigt. Ola Hanssons diktning från mitten av
åttiotalet till hans äktenskaps första tid fylles av ett intresse för
sexualitetens inverkan på det psykiska, som otvivelaktigt har något
patologiskt över sig. Den erotik han har i blodet är icke den sunda,
naturliga driften, som begär att bli tillfredsställd, utan ett instinktivt
behov att iakttaga och annotera alla nyanser i det sammansatta
känslokomplex kärleken utgör, och särskilt i de mer eller mindre sjukliga
och abnorma formerna. Erik Ekelund söker orsakerna till denna
inställning till kärleken i den vämjelse studenttidens brutala upplevelser
på detta område givit honom. Men den yttersta orsaken låg säkert
djupare, i själva den neurasteniska disposition han hade från
begynnelsen, vilken ledde hans driftliv från dess naturliga fåra och gjorde
det sönderreflekterat och sjukligt själviakttagande. Icke för intet hade
en sådan neurasteniker som Stagnelius varit en av hans ungdoms
älsklingsskalder. Bekantskapen med Stella Kleve, vars natur var besläktad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0302.html
