Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttiotalets författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och som dyrkade i huvudsak samma litterära konstellation, gjorde
sedan sitt till för att denna sida av Ola Hanssons väsen skulle
utlösas i dikt.
I Resan hem har han beskrivit hur Sensitiva amorosa kom till
under erotiskt upprörda kristillstånd: »Det var som om en dylik kris,
vid vilken hårda fingrar brutalt och smärtfullt grepo ned i hans
innersta och ömtåligaste väsen, bragte annars dunkla och kaotiska
områden upp till hans medvetenhet, så att han kunde skåda dem, över-
och genom-skåda dem, skildra dem. Det var minimala och
omedvetna processer inom honom själv, processer, vilka egentligen ligga
utanför allt tidsmått och vilka undandraga sig de fem differentierade
sinnena, fysiska förnimmelser och psykiska böljningar, vilka han tvang
att skälvande ge sig sekunden i våld och vilkas flyktiga arom han
inneslöt i språkets ord.... Dessa ursprungligen rent subjektiva
processer togo gestalt och rörelse i den yttre verkligheten; och när han
nedskrev dem hade de formen av små anekdoter, förinnerligade till
lyrik och fördjupade till en teori om människonaturen. De handlade
om kärlekens metamorfoser, om det gåtfulla i hennes uppkomst och
slocknande, om det skenbart grundlösa i könsliga attraktioner och
repulsioner, om det instinktlikas absoluta övervälde i dessa mänskliga
mellanvaranden, om de små och meningslösa tillfälligheternas
betydelse av utslagfällande faktorer i detta det viktigaste av det
mänskliga livets förhållanden.»
Det är en rad fall, en exempelsamling till en kärlekens
psykopatologi han beskriver. En man fattas med ens av vämjelse för den
kvinna han dittills älskat, emedan han upptäcker ett något i hennes
ansikte, som påminner om en barnamörderska han ser. Två nygifta
skiljas ohjälpligt åt därför att mannen på bröllopsresan ser en engelska
i bredd med vilken hans hustru får något grovt och trivialt över sig.
I det ögonblick en man för första gången skall sluta den kvinna han
älskar i sina armar gripes han av en oförklarlig livsångest, som
slutligen tvingar honom att för alltid skilja sig ifrån henne. Ständigt är
det samma gåtfulla, oförklarliga inflytande över känslorna han skildrar
— företeelser i det omedvetna över vilka vi ingen makt hava. Det
är i detta en obönhörlig determinism: »Vad tjänar det till att söka
bygga upp ett liv, då vi behärskas av makter som vi icke känna och
då vi icke veta mera om vårt lönliga känsloliv än de grodd och
knoppar, som nu svälla och spira här runt omkring oss, veta huru
deras celler danas?» En determinism som i grunden är av samma
art som naturalismens, fastän den är förlagd till ett annat plan an
det mer öppna och dagsljusa, där dess orsakskedjor plägade utspelas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
