Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Realismen i Finland — K. A: tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Döden kom — och så blev han kysst
ömt så av far som systrar,
grät såsom alla, bittert och tyst,
barnsorgen bort, som fördystrar.
Moderlös blev han kallad sen
och på begravningsdagen
såg han de främmande herrar ren
skratta, när supen blev tagen.
Djupare och innerligare återspeglas hennes död i fru von Blumes död i Hårda
tider. Några år senare dog också fadern, som dessförinnan gift om sig.
Tavaststjerna rycktes sålunda tidigt ut ur det verkliga barndomshemmets skyddade frid.
Som sitt egentliga hem kände han sedan under större delen av sitt liv
vindskammaren på Ryttylä gård nära Tavastehus, som hans moster alltid höll redo att
mottaga honom, då han återvände från sina irrfärder ute i världen, och där han
i hennes hem fann en stilla, rofylld atmosfär, präglad av gammaldags traditioner
och gammaldags fin, hänsynsfull stillhet. Om den vindskammaren diktade han
senare en av sina finaste små skisser, Ett vänt blad: »Här hade ynglingen för
långa år sedan rodnande gömt undan sina första, glödande rim, när den gamla på
sina vandringar genom huset tittade upp till honom för att se efter vad han hade
för sig. Här hade han senare i ensamma, grubblande stunder efter långa,
rastlösa vandringar ute i världen sett alla sina svävande och gyllne ynglingadrömmar
bli karg vardaglighet, och här hade ur de flyende illusionernas dimma konturerna
till mannens karaktär vuxit fram. Under strävsamma dagar och sömnlösa nätter
hade han här försökt giva konstens form åt alla korsande tankar, som livet jagade
genom hans hjärna. Märkvärdiga, brinnande strävanden, som krönts med
stundens flyktiga framgång, vilken likt balsam flöt över äregirighetens och
självkärlekens plågor, utan att någonsin unna honom en feberfri ro. Här hade han
sönderbruten fallit ihop under känslan av sin oförmåga, för att följande dag med en
nästan krampaktig viljeyttring sätta över sina tvivel och en lycklig, kort stund
betagas av den blinda och kraftiga övertygelse, som de vise kalla inspiration...»
Om friden på Ryttylä tala också dikterna I gammalt hem, den vackra
hyllningen till mostern, och En patriark, ägnad morbrodern, den gamle, konservative,
allt modernt fritänkeri bekämpande teologie professorn Granfelt.
Hösten 1878 begynte Tavaststjerna sina studier vid Polytekniska institutet i
Helsingfors för att bli arkitekt. Han var icke student — det ger honom redan
en särställning i Finlands dittills utpräglat akademiska litterära liv, men det ger
honom också en anknytning till åttiotalets svenska författarsläkte, som föraktade
universiteten och boklärdomen. Snart fick han goda vänner bland de kulturellt
mest intresserade unga: Edelfelt, Söderhjelm, Neiglick. Realismen var deras
litterära lösen, deras allmänt kulturella lösen åter att öppna fönstren för de nya
vindarna i Europa, så att det instängt nationellt självbelåtna skulle vädras bort.
Tavaststjerna var entusiastiskt med om detta. Då polyteknikernas förening
diskuterade tidningsprenumerationen för det kommande året under väldigt gräl om
huru många svenskspråkiga och huru många finskspråkiga tidningar det skulle
tagas och envar lokalpatriotiskt höll på sin hemstads miniatyrtidning, slog
Tavaststjerna omgivningen med häpnad genom att yrka på att man i stället för alla
småbladen skulle prenumerera på en modern utländsk tidning, t. ex. Politiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:54:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/7/0309.html
