Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismen i Finland — K. A: tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
°ch där dukat under för svälten, dock ha banat väg for ett nytt
°ch bättre Finland, den nya kulturens Finland, som järnvägen sym-
boliserar. Där mötas Tavaststjernas patriotism och europeism.
Tavaststjerna står i Hårda tider ännu helt på åttiotalsrealismens
botten. Man ser det icke endast på den enkla sakligheten i berät-
telsen, där visserligen några präktiga naturstämningar äro inmängda,
utan också på enskilda drag, som ha mer av litterärt tidsmod. När-
mast tänker man på Kielland, då Tavaststjerna låter sin satir spela
°ver den oföretagsamma regeringen, som nöjde sig med att låta
Prästerna uppsända förböner för folket till Gud, eller över domstols-
scenen, då Lehtimaa skall stå till svars för mordet han begått, eller
slutligen då han effektfullt låter fru von Blumes begravningsfölje och
den fångtransport, som för Lehtimaa till Sibirien, korsa varandras
Vagar. Men dessa drag, som erinra om Tavaststjernas litterära ut-
gångspunkter, äro dock av mycket underordnad betydelse. Som hel-
bet är romanen säkert och enhetligt genomförd, ett av den svenska
realismens duktigaste verk. Den äger icke Barndomsvänners ungdom-
bga charme, men den har i stället en större mogenhet.
Det erkännande Tavaststjerna väntat sig — och haft rätt att vänta
SIS av kritiken fick han visserligen i Sverige och Danmark, men
!cke i gitt hemland. Man hade blivit van att betrakta nödåren som
ctt skede, då det finska folket i dess helhet utvecklat ett underbart
talamod och en underbar kraft. Tavaststjerna skrev själv efter det
boken utkommit, att han velat vända sig just mot denna uppfatt-
n*ng: »Jag kan ju till och med erkänna, att det är just detta vårt öm-
taliga medvetande om att vi i hungersåren bestått våra största hjälte-
Pr°v, som kommit mig att reagera mot det falska däri och i min
bok visa huru liten nöd det egentligen gick på de bildade klasserna.
V dessa ha under tidernas lopp tämligen oberättigat begynt tillämpa
Pa s’g själva Runebergs rent folkliga Paavomyt.» Men att anlägga
eu sådan synpunkt betraktades på många håll som hädelse mot foster-
andets stora minnen. Dessutom hakade kritikerna sig upp på att
regeringen icke varit så passiv som i romanen sades, att frosterna
^träffat i september och icke, som där uppgavs, i augusti o. s. v.
enna kyla hos kritiken väckte åter till liv Tavaststjernas förbittring
rtlot hans otacksamma fosterland.
Vintern 1891 —1892 tillbragte Tavaststjerna i Finland och publicerade då, utom Resor 1892
rc*a tider, en samling dramatiska bagateller och novellerna Unga år. Allmän- *895-
gnaT ^aV n0^ hanS diktninS erkännande, men han var förstämd över kritikens
, och längtade bort. I slutet av 1892 reste han och hans hustru åter ut,
na att stanna borta så länge det någonsin var dem möjligt. Han beträdde
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
