Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismen i Finland — K. A: tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Karakteri-
stik.
blir riktigt fulländat gjuten; oftast vittna även här några ofullgångna
rader eller strofer om den hast, med vilken dessa dikter skapats.
Och den stora lidelsens ödesmättade betagenhet fyller nog icke dem.
En stor del av Indiansommars dikter äro sonetter — hur leken med
rim fängslade honom ser man också av epopéns strofbildning — och
därigenom kom Tavaststjerna att inleda den rika sonettdiktning, som
sedan under 1900-talets första decennium odlades i den svenska dik-
ten av Gripenberg och andra — även om denna diktning snarare an-
knyter vid Snoilsky och fransk dikt än vid honom.
Efter den norska resan, till vilken Dianadikterna utgjorde ett preludium, och
en tids vistelse i Visby, där själva Laureatus skrevs, återvände Tavaststjerna till
ensamheten i Björneborg, där han åter greps av en förtvivlad nedstämdhet.
Strindbergs Inferno gör på honom ett oerhört starkt intryck, då han i den tycker
S18 återfinna sina egna själstillstånd. Det varma erkännande Dikter fått och
Laureatus får av kritiken kan ej hålla hans mod uppe. »Skriv att du ändå tror
På sol och vår och att denna förfärliga höstvinter ej är den sista jag upplever»,
skrev han i november till »Diana». Ett besök hos hustrun i Berlin nyårstiden
förmådde ej heller för någon längre tid göra hans sinne ljusare. »Fången på
Djävulsön» undertecknade han ett av sina sista brev från Björneborg. Topelius’
sjukdom strax efter åttioårsdagen, till vilken Tavaststjerna skrivit en hyllningsdikt,
Srep honom starkt — då Topelius gått bort, var Tavaststjerna den främste i Fin-
lands svenska litteratur, och han kände tungt det ansvar som skulle vila på ho-
n°m. Då Topelius dött den 12 mars begynte Tavaststjerna skriva en nekrolog,
men sjuknade innan han fått den färdig. En vecka senare dog han, den 20 mars
*898, endast 38 år gammal.
Tavaststjernas verk hade icke någon fast, samlad enhetlighet, och
hans bana visar icke några klara, följdriktiga utvecklingslinjer. Det
ar till värdet mycket ojämnt, men också till egenskaperna. Det fanns
hos honom en känslig, lättrörd lyriker, men också en vaket iaktta-
gande realist. Han följde icke heller troget tidsströmningarna åt, om
c*e än i stort givit sin prägel åt hans verk. Han begynte under
bailsmens prosadyrkande tid med en diktsamling, mitt under hans
Test realistiska period bryter stämningsmättad prosalyrik fram, och
a andra sidan återvänder han, efter det han i I förbund med döden
slutit sig till efternaturalismens inåtvänt psykologiska diktning, i
Kvinnoregemente till ren naturalism, för att så skapa sina största lyriska
dikter, i vilka man hör något av nittiotalslyrikens stora klang, fastän
Tavaststjerna aldrig blir någon nittiotalsförfattare i egentlig mening.
Eet oberäkneliga och trotsiga i hans karaktär får sin avspegling också
1 hans diktnings växlingar.
° Otvivelaktigt är det en del av hans lyrik, som skall leva längst —
nagra av de mörka, tunga dikterna från den sista delen av hans liv
Död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
