Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plats som diktens härskarinna, och i den skulle det svenska lynnet,
för vilket naturalismens småborgerlighet var främmande, åter skapa
stora och färgrika bilder.
Nittiotalet höll också i stort sett vad dessa skrifter lovade.
Men angreppen mot naturalismen inneburo icke att man velat
återvända till den världsåskådning och den uppfattning av dikten, som
naturalismen bekämpat. De positionerna voro raserade åtminstone
för en tid framåt. Då Heidenstam i Renässans förklarade: »vi äro
utpräglade idealister allihopa», betydde det icke någon anslutning till
den idealistiska metafysiken, ty för den står nittiotalets diktning lika
främmande som åttiotalet. Visserligen företrädde tidens ende bety-
dande filosofiske systembyggare, Vitalis Norström, en utpräglad idea-
lism i denna mening, men hans tankebyggnad hade intet inflytande
Pa de representativa författarna. De bekände sig i allmänhet icke
i’ll någon bestämd filosofisk lära, utan stodo tvivlande, ofta väl också
ganska likgiltiga gentemot alla försök att fånga världsgåtornas lös-
ning i något bestämt system. Mycket av den naturvetenskapliga
världsförklaringens determinism finnes nog kvar hos författare som
Levertin, Hjalmar Söderberg och Fröding. Men det är dock sist och
slutligen mindre det rena tänkandet som bestämmer deras inställning
dll världsuppfattningen än själva livskänslan hos dem. Och de tän-
kare, som på tidens diktare utövade det största inflytandet, voro icke
rationella systembyggare utan personligheter, hos vilka diktarsyner
°ch tänkande förenades. Hade åttiotalet beundrande följt den tungt
ullvarliga, systematiskt arbetande, nyktra tankebyggnaden hos Spen-
cer, så fängslas nittiotalet i stället av den på motsättningar rika spän-
ningen, av de nyckfullt flammande idéerna och av den poetiska mak-
ten hos personligheter som Renan och Nietzsche. Levertin slutar
sin Nietzsche-essay i Diktare och drömmare med att ställa de två
tr*°t varandra; var han icke okänslig för Nietzsches livsdyrkan och
kans ensamhetskänsla i fjällviddernas klara luft, så kände han sig dock
uarmare befryndad med den store franske humanistens fina känsla
alla kulturens skiftande historiska former och med hans litet me-
Lnkoliska, på en gång resignerade och lekande skepsis. Denna skep-
Sls nådde sedan genom Anatole France, som strax efter mitten av
ufltiotalet började bli allmänt läst, och genom hans lärjunge Hjalmar
Söderberg en vidare publik. Nietzsches påverkan är -— hos de egent-
*’ga nittiotalsförfattarna — tydligast skönjbar hos Ellen Key, vars
U’ttiotalsskrifter äro fyllda med citat från och hänvisningar till honom,
och hos Fröding, som gör ett fåfängt försök att klamra sig till hans
Overiuänniskolära och hans förnekande av den traditionella moralen
275
Världs-
åskådning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
