Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittiotalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nalistik mot protektionister och andra reaktionärer och skänker sitt
stipendium av Svenska akademien till rösträttsrörelsen. Per Hallström
ar också utpräglad vänsterman, diktar om svenskarnas store symbol
Ane hin gamle, som
offrade till Odin sina söner,
ty ungdomsmod fick vika i hans mening
för grå försiktighet som faror siar
°ch vandrar med i rösträttståget 1902. Heidenstam, som i Renäs-
sans varnade för att låta den sociala altruismens bekymmer skapa miss-
mod och hopplöshet, var uppfylld av ovilja mot den moderna tidens
borgerliga penningvälde och krävde i sin Medborgarsång allmän röst-
rätt. Också Levertin räknade sig avgjort till vänstern. Men poesi
°ch politik äro hos dessa författare dock i huvudsak skilda sfärer.
Levertins Livets fiender ger uttryck åt ledan vid partistriderna, som
förkvävde det rent mänskliga. Efter det demokratiska genombrottet,
s°m åtföljde rösträttsfrågans lösning 1907, kände sig Heidenstam
°ch Hallström, i viss mån också Karlfeldt, då de togo till orda i
Politiska frågor, främst kallade att framhålla demokratiens övergrepp
och protestera mot dess nivelleringsanda. Tidens hjul har definitivt
svängt.
Sa visar det sig på olika områden huru åttiotalets angreppslust
°ch radikala framstegstro under nittiotalet dämpas och svalnar. Åttio-
ta* och nittiotal stå varken i fråga om filosofisk världsåskådning eller
Politisk åskådning i någon direkt konflikt med varandra, men deras
uppfattning blir dock i dessa hänseenden alldeles olika präglad.
f rent litterärt avseende inslog nittiotalet en annan riktning än
tecknen närmast efter åttiotalets mitt tycktes bebåda. Under åttiota-
Lts senaste hälft hade särskilt Ola Hansson fästat uppmärksamheten
Pa de nya strömningar, som i Frankrike höllo på att undantränga na-
turalismen, och sökt bereda jordmånen i den svenska litteraturen för
dem. Levertin var icke heller okänslig för dessa riktningar och in-
förde i Pepitas bröllop några rader om Bourget som företrädare för
det nya i tiden. Men någon större betydelse för nittiotalets utveck-
fingo de franska sekelslutsströmningarna, dekadensen och symbo-
f*smen, icke. Emil Kléen är visserligen intresserad av dem och sär-
skilt av den franska symbolismens ättefader Baudelaire, men han hör
icke till de betydande författarna. Essayer och artiklar om den sym-
tstiska Mercure de France-gruppen förekomma nog, men det är på-
ande hur ringa uppmärksamhet Levertin, som dock i förbigående
redan på åttiotalet uttalat sin beundran för Verlaine, i sin för nittio-
Nittiotalet
och den
europeiska
fin-de-
siècle-litte-
raturen.
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
