Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan också få en alldeles annan jämnt svällande ton som i de av ett
dovt, mäktigt brus fyllda, klassiskt helgjutna stroferna i Pilgrimens
julsång.
Med sin rikedom och sin ojämnhet, med sin brinnande skönhets-
längtan och sin vemodiga ensamhetskänsla, med sina praktfulla syner
ur det förgångna och sina stilla, svala bilder från Sverige, med sin
dyrkan av det brokiga livet och med sin kärlek till den klassiskt rena
skönheten blev Hans Alienus den litterära nittiotalsungdomens kanske
käraste verk.
Dikter Men vid sidan av Hans Alienus stå Heidenstams Dikter av i8ç>5-
lSl’5’ Både Pilgrimens julsång och Tvillingbröderna ingå också där, och
även annars är sambandet med stämningarna i Hans Alienus ofta tyd-
ligt framträdande. Där finnas samma ensamhetskänsla och samma
ringaktning för samtidens liv och anda. I Myrstacken krossas Sahi-
ras skönhetsrike av den hårda verkligheten kring henne. I Barrikad-
sång eldas hans revolutionära patos mer av ovilja mot samtiden än
av positiva sociala ideal. Och i Natten talar han om den bittra vis-
dom åren skänka: »Den lärdom sist dock var bär hem — att Kains
barn ej akta.» Men fjärran från människorna öppnas hans sinne i
ensamheten för det verkligt stora:
Då nattens himmel tindrar kall,
förfärdigar jag gudar,
som jag kan hålla av, när all
min ungdoms gravsång ljudar.
Denna ensamhetskänsla har ett inre samband med den skygghet för
öppen personlig bikt, med den kärlek till det förtegna, blyga och
slutna, som präglar hans personlighet och som han även vill åter-
finna i det svenska lynnet. Adjunktens midnattspredikan talar om
hur människorna ängsligt dölja det bästa och vekaste inom sig bakom
styva later och grova ord. Och i Djävulens frestelse anförtro grubb-
larna åt de tigande stjärnorna, vad de icke våga bikta för de män-
niskor, som stå dem allra närmast.
Men hur starkt Heidenstam än drages till grubblarnas ödemark för-
binda dock andra känslor honom med verkligheten omkring honom.
Vekheten innerst hos honom, den starka rättskänslan och oviljan mot
det brutala penningväldet ställa honom trots det aristokratiskt kon-
servativa i hans natur i den politiska och sociala vänsterns led. Men
han stannar icke vid de upproriska stridsfanfarerna i Barrikadsång.
Trots all motvilja mot nutiden levde hos honom tron på idealens se-
ger i en framtid. I den med Rydbergs Klockorna befryndade dikten
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
