Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jordisk njutning utan i en känsla av människoandens fullhet och
rikedom:
Morgontimme, jag vill händer lyfta.
Jag hör sorl, jag hör lyrors slag.
Tag mitt offer. Ack, du ser mig snyfta!
Lyckans snyftning som offer tag.
Du sprängt lås och reglar
från min andes hus.
Allt mitt väsen speglar
som ett hav ditt ljus.
Denna ljusets, dagens, solens mystik har i svensk lyrik ett motstycke
blott i Tegnérs Skaldens morgonpsalm, om vilken Heidenstam själv
sagt, att han ur den druckit en oförändrad och aldrig sinande veder-
kvickelse. Hur långt han kommit från sin ungdoms förkunnelse av
den brokiga livsglädjen visar också Djävulens frestelse med sina om
Pilgrimens julsång erinrande tankar:
Den man, som haft öknen till huvudgärd
och suttit i grubblarnas tigande värld,
han längtar och längtar tillbaka.
Den lustgård med sprutande vin i sin brunn,
som jag bjöd dig till rike, blott lockar den mun,
som aldrig vinet fått smaka. —
Vi möttes som män och ej blir jag din träl,
men intet lockar en manlig själ
så djupt som att dröjande väga
de livets frukter som handen stjäl
och krama dem sönder och säga:
Det är bubblor blott, som lånt solens färg,
mot den enda timman på grubblarnas berg.
Jag säger dig, vandrande mästare,
du är större än jag som frestare!
I Jairi dotter vänder sig den längtan, som förr törstat efter det jor-
diska nuets fullhet, bort från allt jordiskt mot det överjordiska och
eviga. I dess av en ljus, klar skönhet strålande verser, burna av den
»ateistiska religiositet» Heidenstam en gång talar om, har det roman-
tiska och det klassiska i hans väsen nått sin mest fullständiga och
harmoniska enhet:
Trängtan jag alltid förnam
att få undrande blåsa
livets grumlande damm
från min bägares vatten,
smaka en klarare drick,
stiga närmare natten
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
