Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i din öken, som fick
tröskel i Akerons floder,
somna med pannan i knät,
blinda, tigande moder,
gåtfulla evighet!
och germa-
nism.
Karo-
linerna.
I Dikter framträdde Heidenstams personlighet klarnad och mognad
1 hela sin rikedom, som visar sig i att hans diktning omfattar så vitt
skilda sfärer som å ena sidan den stora tankediktningen i Djävulens
frestelse och Barndomsvänner och å den andra den rena syn- och
Sagenlyriken i Gullebarns vaggsånger. Också hans stil har utveck-
lats och mognat. Bildprakten finnes kvar i många av dikterna, men
pittoreska och bisarra får nu ofta vika för det stora och hel-
gjutna. Hans vers är fortfarande oftast ostrofisk och rytmiskt fri.
Men den förmår uttrycka de mest olika stämningar — Tivedens dova
U1"tidssus och Morgonens bländande solljus, det stilla, enkla i Låt oss
dö unga och det översinnligt klara i Jairi dotter.
Heidenstams Dikter är den bok, i vilken på en gång hela nittiota-
lets andliga innehåll och hans eget väsen fått sitt mångsidigaste och
frdlödigaste uttryck.
Tyngdpunkten i Heidenstams verk hade dittills legat i hans vers- Klassicitet
diktning, och hans kamp mot åttiotalet var också särskilt riktad mot
dess ringaktning för versen. Men efter Dikter blev för en lång tid
Prosan hans främsta uttrycksmedel. Det sammanhängde med att det
klassiska draget i hans väsen fick övervikt över det romantiska. I
broschyren Klassicitet och germanism (1898) sökte han skipa rättvisa
1 den stora världsstriden mellan klassicitet och germanism, mellan ob-
jektivitet och subjektivitet, men främst var denna skrift dock en upp-
görelse mellan två sidor av hans eget väsen. Och hur mycket han
an där tog germanismen i försvar, kan man dock icke undgå att
marka, att för honom det klassiska konstverket representerade en
högre fulländning. Samtidigt förklarade han i sin uppsats om Tol-
stoj och konsten, att subjektivismen redan skjutit bort sina bästa pi-
ar- Han själv längtade efter att skapa fasta, fritt modellerade ge-
stalter.
Hans följande stora verk blev Karolinerna (1897—1898).
. Hans starka nationella känsla, som alltsedan barndomen var histo-
riskt inriktad, och den utveckling han genomgått förde honom nästan
nied nödvändighet till detta ämne. Det Sverige han vid sin återkomst
ran utlandet fann beredde honom icke några glada överraskningar;
den ekonomiska materialismen syntes honom där ha förkvävt all idea-
Stn- Så mycket mer sökte hans fosterlandskärlek näring ur känslan
309
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
