Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ji ;
— Kristus, hör dina riddares böner,
hör oss alla, som ropa ur tiden,
människors döttrar, människors söner.
Giv oss friden, friden, friden!
Med Folkungaträdet avslutades Heidenstams egentliga historiska
Pr°sadiktning, som dock i viss mån fortsattes i den historiska läse-
boken Svenskarna och deras hövdingar (1908—1910). Alltifrån Karo-
lr>erna var den en stor nationell svensk diktning, buren av hans djupa
ar*ek till de historiska traditionerna och av hans inlevelse i sitt lands
vuer, där han ser det svenska folkets gestalt resa sig storvulen och
s*g älska så högt. Han blickar icke längre ner på människorna, men
han lider av deras lott, som bjuder, att de också i sin strävan för de
största och ädlaste uppgifter måste ådraga sig skuld: »Så är det då
din mening», säger Birgitta till sin gud, »att också de, som hetast
brinna av åstundan att tjäna din kärlek och rättfärdighet, skola göra
°nt liksom de onda, och bitter gråt skall följa dem över jorden.»
Hans personlighetsdyrkan tar icke längre enbart sikte på viljan och
det stora verket utan i samma grad på sinnets rening och luttring.
Det framträder än tydligare i de två delarna av Folkungaträdet, i Folkunga-
Folke Filbyter (1905) och i Bjälboarvet (1907). Folkungaträdet är en tradet-
stort anlagd saga om hur kulturen vuxit upp ur goda och onda, ur
ljusa och mörka krafter i människornas sinnen. Kulturen bygger på
småsinne och på storhet, på egoistiskt förvärvsbegär och på fast
skaparvilja, på jordisk avund och på ädel renhetslängtan. Ingen, som
har en livsgärning att utföra, går fläcklös och skuldfri genom världen.
Men livet kan försona och förädla. Folke Filbyter är en rå, girig
valdsman, men då han förlorar sonsonen gör kärleken honom god.
Honung Magnus börjar sin bana med svek och avund, hans sinne är
mörkt och glädjelöst, blodfläckar och tårar ser han ständigt i sina
syner, men han blir en riksbyggare och en riddare utan like. Livet
ter sig hårt och obarmhärtigt för Heidenstams blick. Men människans
storhet ligger i att hon från allt detta, som besudlar henne, längtar
t*ll renhet och frid. Den idealism, som alltid funnits hos Heidenstam,
men som till en början burit en huvudsakligen estetisk prägel, vare
sig han sett idealet i den rena skönheten eller i övermänniskan, har
Htt en allt mer etisk karaktär. Den lugna, klara ålderdom, som hans
ungdoms mästare Runeberg tecknat i Den gamle, synes nu honom som
bvets höjd. »Ålderdomen är livets skönhet och krona», säger Magnus.
8Lat oss längta efter att bli gamla.» Och Folkungaträdet slutar med
riddarnas sång i slaget vid Hova:
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
