Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
°ch en del av norra Italien. De följande vintrarna studerade han litteraturhisto-
na, grekiska och nordiska språk i Uppsala, levde mest i ensamhet på sitt rum
Uppsala är ett fängelse för ungdom, förklarade han senare i god överensstäm-
melse med den allmänna åttiotalsuppfattningen — men fick dock några nära
vanner i Gustaf af Geijerstam, Tor Hedberg och andra bland dem, som litet
senare kommo att bilda den egentliga Verdandikretsen. Dess radikala politiska
peh kulturella idéer omfattade han av hela sitt hjärta, om också hans varmaste
‘ftresse gällde litteraturen. Med kandidatexamen blev han färdig 1884 och med
**centiatexamen 1887; följande år disputerade han med avhandlingen Studier över
fars och farsörer i Frankrike mellan renässansen och Molière. Sensommaren
gifte han sig med Lisen Svanström, hans fästmö alltsedan Mentoneresan,
80111 han gjort i sällskap med henne och hennes familj. Nu följde för honom,
den tungsinte, en tid av stor, innerlig lycka. Men redan våren 1889 dog hans
hustru. Därmed är det första skedet av hans liv avslutat.
Från barndomen voro konst och litteratur Levertins stora intressen. I skolan var
han duktig i de humanistiska ämnena, men omöjlig i matematik och alla slags
’drotter. »Boken var hans allt i allom», berättar Söderhjelm i sin stora biografi
orn hans barndom och ungdom, »icke skolboken, men allt som han fick läsa på
S|dan om läxorna. I skymningen stod han lutad mot fönsterposten, sökande att
På bokens blad fånga det sista av dagern, och umgängesvänner i huset minnas
honom sittande vid lampan framför boken och skådande omkring sig med sina
stora, märkvärdiga ögon. Han var alltid själv borta från allt liv, såg på det som
"ågot främmande, men hörde undrande på vad som förtäljdes och fäste sig vid
°ch bevarade noga alla drag, och därför var det för hans närmaste lätt att känna
’ken så mycket i hans senare litterära alstring. Som den blivande poeten gick
han också bland Stockholms skolungdom: en annan författare, något yngre än
Levertin och som då icke kände honom, säger sig minnas, hur man på gatan
Pekade på den något ovårdade judegossen från norra latin’ och sade, att det
Var en blivande skald.»
Från sin första resa sände han Dagens Nyheter några sakliga, med historiska Åttiotals-
uPpiysningar rikt späckade resebrev, i vilka dock även lyriska stämningar och diktning.
*tovellistiska människoskildringar inlagts. Tillsammans med några noveller utgav
an dem våren 1883 i sin debutbok Från Rivieran, som på hösten följdes av no-
Veherna Småmynt och 1885 av novellsamlingen Konflikter. Jämte några i tid-
n’ngar och kalendrar tryckta berättelser och poem utgöra dessa böcker hans åttio-
ta*sdiktning. Samtidigt skrev han kritiker i Dagens Nyheter, i Aftonbladet under
88 korta »unga» period, i Ur dagens krönika och i Geijerstams revyer 1885
°ch 1886. Han visar sig helt genomträngd av den nya tidens tankar och litterära
’’*■ Han hyllar Georg Brandes som sin store mästare, han beundrar Mill,
Pencer och Renan, Strindberg, Flaubert, Bang och Jacobsen, och i de två pro-
8rammatiska tidskarakteristikerna Två generationer (i Ur dagens krönika 1884)
°ch Litet svar på tal (i »1886») försvarar han ivrigt den unga litteraturens sociala
denser, dess agnosticism eller ateism och dess oförskräckta »omoraliska» mo-
va mot de gamlas angrepp. Men redan i dessa försvarsskrifter för åttiotals-
ai1c*an märker man nyanser, som vittna om hans individuella temperament. Väl
d er han i överensstämmelse med tidens doktriner en orsak till pessimismen i
s°ciala missförhållandena, men samtidigt understryker han starkt, att en annan
f()Sa’< ^en nervos’tet, den »sensitivartat retliga känslighet», som är utmärkande
r (*e unga, och gentemot beskyllningarna för osedlighet hävdar han rätten att
2 T
3°575- Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. VII. 32I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
