Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
ll
I I
’ L
i
li
il
hylla kärleken »med prosarader, som hava jasminens heta vällukt, eller med strofer,
som smeka som sidenvåder kring en ung gestalt». Novellerna visa dessa samma
drag. Ämnena äro i allmänhet mycket karakteristiska för åttiotalssmaken. Han
beskriver den fattige stallknekten Larssons torftiga hem och berättar, hur den
stackars cigarrbodsflickan hela julafton får sitta i butiken för att betjäna raglande,
konjaksstinkande kunder, han låter oss se den mörka, instängda tomheten i en
död skomakares forna bostad, och han visar oss, hur en ung flickas ljusa kärleks-
drömmar smutsas, då hon första gången får höra om männens grova erotik.
Titelnovellen i Konflikter handlar om en ung man, som för sina radikala åsikters
skull bryter med sitt hem och förlorar sin älskade, som i stället gifter sig med
en rik, elegant, illusionslös änkling. Det är så tidstypiskt som möjligt. Och
tidstypiskt är också i mycket utförandet med dess detaljmassor i beskrivningarna.
Men denna allmänna naturalism färgas dock av Levertins individualitet och av
hans speciella litterära sympatier. Den författare han vid denna tid skänker sm
varmaste beundran är Jacobsen. »Man har kallat Jacobsen en pessimist», skrev
han 1885 i sin dödsruna över honom. »Det är han också, men icke en av dessa,
som under stora åthävor deklamera om jordelivets elände. Hans pessimism på-
minner om Turgenjevs. Det är ett stilla vemod, en tungsint resignation, som
i medvetandet om livets elände ödmjukt böjer sitt huvud och råder att tålmodigt
arbeta med de faktorer livet erbjuder.» I denna Jacobsens och Turgenjevs anda
skapade Levertin den gestalt, Gerhard Livin i Småmynt, som i hans ungdoms-
diktning äger mest av hans egen själ. Men Levertin fascineras också av Jacob-
sens färgrika, adjektivfyllda, rytmiskt mjuka stil, som slår an djupa strängar hos
honom själv, och han utvecklar sin egen form i samma riktning. Mot åttiotalets
i allmänhet ganska kyliga erotik avsticker även den sensualism, som bryter fram
på många ställen i dessa noveller, t. ex. i skildringen av sommarnattens vällust-
mättade atmosfär i En interiör från landet eller i den hedniska livsberusningen 1
Evoi. Men trots dessa antydningar om att Levertins natur icke helt fann sig
tillrätta inom åttiotalsdiktningens ram bär hans ungdomsdiktning dock i stort sett
decenniets prägel. Hans verkliga genombrott kom först senare.
Vetenskap- Då hans hustru dött försjönk han för en tid i förtvivlad sorg, men sökte lind"
lig och rjng j feberaktigt forcerat arbete. Med sitt innehållsrika arbete Teater och drama
kritisk un(jer Gustav III vann han i slutet av vårterminen 1880 docentur i Uppsala. Ett
het. nytt utbrott av hans tuberkulos tvang honom att de två följande vintrarna vistas
i Davos. Sedan föreläste han några terminer i Uppsala, men befriades från den
landsflykt Uppsalavistelsen utgjorde för honom, då han från och med vårterminen
1893 begynte föreläsa vid Stockholms högskola; sommaren 1899 erhöll han en
för hans räkning till högskolan donerad professur i litteraturhistoria. Våren 1897
hade han vidtagit med sin verksamhet som kritiker i Svenska Dagbladet, och
från denna tid upptar den litterära journalistiken, som han skötte med utomoi"
dentlig plikttrohet, en väsentlig del av hans tid och av hans intresse. Våren
1899 gifte han sig med fru Ebba Mesterton. Under nittiotalet utgav han de
litteraturhistoriska undersökningarna Gustav III som dramatisk författare (1894)
och Johan Wellander (1896—1898), ett konsthistoriskt arbete Niclas Lafrensen och
förbindelserna mellan svensk och fransk målarkonst på 1700-talet (1899) och e=
saysamlingarna Från Gust-av lll:s dagar (1896) och Diktare och drömmare (1898)-
Senare följde de litteraturhistoriska essayerna Svenska gestalter (1903). Under
sina sista år var han sysselsatt med ett stort arbete över Carl von Linné, aV
vilket dock endast några få kapitel blevo fullbordade.
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
