Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H
331
Kung Sa-
lomo och
Morolf.
Dig jag tjänar som tacksam son,
allt vad jag äger du skänkte.
Smedens konst är ju eldens lån.
Allt jag drömde och tänkte
kommer från dig, som jag dyrka skall,
tills mer ej livstråden spinnes.
Bönhör mig, så när läppen är kall
man i ditt tempel mig minnes.
Samlingens inledningsdikt Moderspråket är Levertins innerligaste
kärleksförklaring till hans svenska fädernesland. Han hade mycket
grubblat över motsatsen mellan judiskt och svenskt i sitt väsen, men
nu känner han fullt samhörigheten med det svenska. Hans diktning
°ch hans forskningar i den svenska kulturens historia ha uppenbarat
för honom, hur djupa rötter han har i sitt lands andliga jordmån —
tva år efter diktsamlingen gav han ut det verk, som med full rätt
bär namnet Svenska gestalter. Och då unionskrisen kom kände han
S1g också politiskt helt som svensk. I Moderspråket hyllar han med
sina varmaste känslor det språk, i vilket hans ande funnit ett full-
tonigt uttryck:
Men hur med denna svenskhet ändå blandar sig en förnimmelse av-
främlingskap inför det svenska lynnet visar den två veckor senare
skrivna Folket i Nifelhem, i viss mån ett motstycke till Heidenstams
fölkpsykologiska essay Om svenskarnes lynne. Många av de
(fr’ag Levertin upptäcket hos Nifelhemfolket känneteckna nog även
honom själv, men samtidigt finnes i dikten en påtaglig känsla
av undran och bitterhet inför den svenska slutenheten och kylan.
Diktsamlingen vittnade otvivelaktigt om att Levertins sinne fördjupats
°ch hans tankevärld vidgats. Men kritiken var påfallande kylig och
sysslade mest med de icke alltid lyckade språkliga friheter han tagit
S1g i sin strävan efter uttrycksfullhet och koncentration.
Devertin hade tänkt att denna samling skulle bli hans sista diktbok
°ch att han sedan skulle ägna sig blott åt kritik och litteraturhistorisk
^0Jskning. Men än en gång grep den lyriska inspirationen honom,
han 1904 och 1905 diktade sångerna i Kung Salomo och Morolf
Ehuru de nedskrivits inom en så kort tid kallade Levertin
Samlingen »ett arbete, på vilket nedlagts så många års tankar, hopp
Men nu, när middagstimmens ro är inne,
mitt hjärta endast stilla ber,
att du, som lett mig hit till bergets tinne,
mig också måtte följa ner.
(En man till sin genius.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
