Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så vittna dessa otvetydigt och vackert om hans känsla av ansvar
gentemot allt som kunde innebära ett framtidslöfte. I hans kritik
framträder det svenska i hans väsen klart. Han har med djup in-
levelse skildrat en rad av de mest representativa svenska kultur-
gestalterna. Men visserligen fanns det också sidor av det omedelbart
svenska, som voro honom främmande, och detta gjorde, att han stod
kylig gentemot författare som Fröding och Karlfeldt. Men hans be-
tydelse som kritiker ligger icke endast i de litterära porträttbilderna
och i den vägledning och uppmuntran han gav sin egen generations
och de närmast följande generationernas författare utan också däri,
att han genom den uppmärksamhet han ägnade den europeiska littera-
turen höll de litterära kulturförbindelserna öppna. Främst var Europas
litteratur för honom liksom för Brandes den franska; tysk och en-
gelsk berörde han däremot ganska litet i sina recensioner. Det sam-
manhängde med väsentliga drag i hans personlighet — med hans
kärlek till den utarbetade formen och de klara tankarna. Levertins
kritik hör till nittiotalets stora kulturinsatser. Genom honom blir
kritiken för första gången i Sverige en egen, självständig litteraturart.
Och genom hans kritik i Svenska Dagbladet väcktes hos den svenska
allmänheten ett vaknare och långt mer konstnärligt betonat litterärt
intresse än den tidigare ägt. Om även senare tiders kritik i mycket
bekänt sig till andra smakriktningar är han dock en av de stora mäs-
tarna också för våra dagars svenska kritiker.
Judiskt och Då man söker förklaringen till Levertins personlighet och till
svenskthos |lans VCrks särprägel måste man otvivelaktigt betona hans judiska
Levertm. r e> b j
härstamning. Själv har han mycket tänkt över dess betydelse. Bade
genom medfödda drag och genom barndomsintrycken kände han starkt
samhörigheten med sin stam. Man ser det av de många dikter 1
vilka han upptar judiska motiv som i På judiska kyrkogården i Prag-
En dröm, Shylock, En gammal judisk sång, Ahasverus och av no-
vellen Kalonymos, och han uttalar det även direkt i Sång före natten
och i Sagan och sångaren. Han tänkte också länge på att skriva
en stor judisk roman, »full av mystik och nazarenism, ateism och
erotik, byggd efter O. L:s egen oroliga blandning». Till Heidenstam
skrev han 1891: »Du förstår mig och förstår, att jag ej är någon
bornerad semit, men dock så mycket semit, att jag ännu känner ra-
sens skam och förödmjukelse brännande.» Men att exakt söka preci-
sera vad det judiska blodet skänkt honom är ganska fåfängligt, lik’
som över huvud alla rasspekulationer bli ytterst osäkra. Gärna vill
man dock därur härleda det heta, sensuella och mörka draget i hans
diktning, som tyckes främmande för den svenska dikten i allmänhet-
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
