Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enlighet med våra böjelser, men den lär oss att finna nöje och behag i varandra,
den förenar oss i det sorgbundna löjets brödraskap, där ingen anses god och ingen
°nd, emedan den alldeles bortser från, om man är det ena eller det andra.» Där
ger han redan uttryck åt den alltförstående mänsklighet, som sedan besjälade
hela hans kommande diktning.
Åtminstone från våren 1889 tänkte han på att ge ut en diktsamling, men han
hade svårt att fatta det definitiva beslutet. Dels hindrades han av sin misstro
llll sig själv, dels av känslan att hans uppfattning av dikten stod i motsats till
tidens. Från Mangskog skrev han till systern Cecilia: »För övrigt är det nästan
omöjligt att vara poet i dessa tider, då man med eller mot sin vilja måste lägga
dissekerkniven på sina känslor och icke kan hängiva sig åt dem såsom i forna
dagar. Enligt min åsikt är poesi varma eller djupa känslor, uttryckta på ett språk
som förmår framkalla liknande hos läsarne. Men analysen förstör värmen och
därför finnas inga poeter nu för tiden, endast psykologer och iakttagare. Dikten
har förlorat sambandet med musiken och i stället närmat sig vetenskapen. Själv
ar jag ett olyckligt konglomerat av romantiska anlag och naturalistisk övertygelse,
och jag vet icke om en dylik halvmänniska duger till vare sig romantisk poet
e*ler naturalistisk skildrare.» Heidenstams föredöme och Görlitzstudierna av roman-
tlsk och klassisk diktning gåvo honom emellertid mod att kasta överbord alla
hänsyn till naturalismen. I Görlitz valde han bland sina äldre dikter, utförde
diktutkast han hade med sig och skrev en mängd nya dikter. 1 början av 1890
skickade han Hellberg manuskriptet till en diktsamling, och då denne gav ett
entusiastiskt omdöme sände Fröding på sommaren in samlingen till Albert Bon-
nier- Innan Bonniers svar anlänt lämnade Fröding emellertid Görlitz, fick strax
efter återkomsten till Sverige ett nytt anfall av sin sjukdom och inlades av släk-
l|ngar på Malmö sjukhus. Där synes han, deprimerad av sin ohälsa, av oviss-
heten om Bonnier skulle antaga samlingen och av bitterhet mot de enligt hans
mening alltför förmyndarmässiga släktingarna, ha utarbetat en av Byron starkt
’ofluerad, till en del på Görlitzminnen grundad diktcykel Parken. Han sände in
den till den av honom annars så föraktade Svenska Akademien i hopp om att på
detta sätt få revansch för den allmänna ringaktning, för vilken han tyckte sig
vara föremål. Det hedersomnämnande Parken fick intresserade emellertid icke
längre Fröding; då hade Bonnier redan antagit Guitarr och dragharmonika, som
utkom i maj 1891.
Planer på
diktsam-
ling.
Guitarr och dragharmonika innehöll äntligen dikt av den art som Guitarr
Snoilsky fåfängt drömt om att skapa och som den svenska littera- hTrmonilfa
turen sedan Runebergs dagar knappast kunnat bjuda — dikt i »den
enkla form, som tusenden förstå». I dessa dikter funnos den genom-
skinliga klarheten och den från allt retoriskt fria enkelheten, som Frö-
(kng älskat hos Runeberg, hos Burns och Goethe, i dem fanns den
befriande humorn, som åttiotalets av samhällsproblemen tryckta genera-
bon så sällan nått till, och slutligen fanns i dem en klingande och
smekande versmusik, som oemotståndligt smög sig in i läsarens sinne.
**san, som signaturerna förgäves sökt kalla till liv, trädde här verk-
lagen in i den moderna konstdiktningen.
Den konstnärliga tyngdpunkten i Guitarr och dragharmonika ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
