Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag gitter ej banna och klandra,
jag gitter ej se hur du gråter,
vi måste förlåta varandra,
när icke Vår Herra förlåter!
Vi äro fördömda att synda
och träta och aldrig sämjas,
vi äro som hund och hynda,
så låter oss synda och vämjas,
så låter oss samfällt lida
och sörja vårt livs elände
och hata och träta och strida
och älska till världens ände!
Hans tro på att han kunde vinna en kvinnas kärlek hade tydligen
helt krossats, då den han älskade förlovade sig med en annan. Men
längtan efter kärlek och tro på kärlekens makt att skänka frid och
lycka funnos kvar hos honom. I Upp till Salem drömmer han om
den mörke Salomos älskade, som längtar att få vara där den sorgsne
konungen är, och i Predikaren glömmer den store konungen sitt svar-
bom vittna om att den förmaga av inlevelse i människosinnet, som
framträdde redan i En fattig munk från Skara, hos Fröding nu blivit
än känsligare.
Det nya i Nya dikter synes emellertid tydligast i avdelningen Bib-
liska fantasier. Med bibeln var Fröding sedan barndomen förtrogen.
Både modern och fadern voro starkt, närmast frikyrkligt religiösa,
och enligt Landquist hade Fröding som barn med fadern besökt bön-
hus och lyssnat till faderns bibelföredrag i hemmet. I En hög visa i
Guitarr och dragharmonika hade han redan klätt ett modernt inne-
håll i biblisk stilkostym. Men nu tar han upp den gammaltestament-
liga stilen med mer allvar och låter sin fantasi också i själva gestalt-
skapandet och bilddaningen och ordvalet påverkas av dess kraft
och — stundom — brutalitet. Troligen leddes han, som han själv
antytt, av Byrons Hebrew melodies in på tanken att upptaga dessa
motiv. Bakom dikterna ligga emellertid hans egna inre strider, hans
försök att bekämpa de mörka krafterna i hans eget sinne. Mannen
och kvinnan är närmast framkallad av Strindbergs En dåres försvarstal
med dess bittra kvinnohat, men samtidigt riktar den sig mot »en
släng av Strindbergianism», som han själv känt — »man har det, när
man länge gått och varit förbisedd av kvinnorna», skrev han i ett
brev. Och mot de Strindbergska förbannelserna ställer han denna
samma barmhärtighetsfyllda gemensamhetskänsla med allt mänskligt,
i vilken också En fattig munk från Skara mynnade ut:
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
