Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mod och sitt världsförakt, då hans kära tar hans huvud mellan sina
händer. Det är drömmen om den kärlek skalden själv icke fått. Men
han känner också andra makter, som kunna besegra svårmodet i hans
sjal. Han är själv både Saul och David. Då David kände sin själ
öde och ville ge sig döden, frälsades han av morgonstjärnans milda
ljus och fåglarnas sång — liksom den fattige munken i Skara frälsa-
des av »daggen och bäcken och fågelens sång». Och då Saul för-
bannar Herran i hat och pina veknar hans själ inför Davids sång:
Ty det var sorgebot fördold i sången
och det var balsam gömd i harposlagen
och det var läkedom i Davids röst.
Diktandet hade givit Fröding lättnad i hans tungsinne. Kanske döl-
jer sig i dessa rader också en protest mot Wirséns påstående att
b rödings dikt icke kunde skänka något sinne hugsvalelse.
Med tungsinnet i Frödings själ sammanhängde nära den skuld-
känsla, som tryckte honom; båda voro de uppenbarligen till stor del
utslag av sinnessjukdomen. I sina mörkaste stunder känner han sig
fläckad och utstött ur människornas gemenskap på grund av sin
skuldbörda. Men dessemellan söker hans tanke trevande och oroligt
befrielse från skuldmedvetandet genom en lösning av världsproblemet,
Soui skulle upphäva skillnaden mellan ont och gott — den psykoio-
S’ska förklaringsgrunden till dessa försök att upphäva de etiska vär-
dena ligger väl till en del i det faktum att han i sina starkare ögon-
blick insåg hur omotiverade hans självanklagelser varit. Den lös-
ungen hade redan den fattige munken sökt sig fram till; den förkun-
nas nu ånyo med mäktigare patos i En syn, då Lucifer reser sig
b*and de fördömda:
Han sade: »Det är ju vi själva,
som slipa vårt pinostål,
som elden och marterna välva
omkring vårt eget bål,
men låtom oss själva förlåta oss,
så varda vi marterna loss,
och låtom oss alltid sträva
och låtom oss aldrig gräva
i gammal synd och skam,
men blott se fram!»
Men Frödings kamp mot mindervärdighetskänslan inom sig tar också
en annan form. Hur han älskade skönheten och den sunda kraften
syntes i kvinnogestalter som Alice och Elsa Örn. Men hans längtan
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
