Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
?»’■? 111 tUiAkt.i ’
Jag ser en droppe blod, som stänker
av kransen kring min käras hår,
så är ett kval i allt jag skänker,
min skänk gör ont, min krans ger sår.
I Si drömmaren kommer där blir han Josef,
och förbanna. I Prins Aladdin av lampan är
stämningar. Det Värmland han här kallar fram är icke sä mycket
hans hembygd i yttre biografisk mening som den bygd, där hans
fantasi först fick liv i sagor och drömmar, Lyckolandets och Kung
Liljekonvaljes bygd. Den ligger för honom i lyckans ljusa dager.
Men när han från den försvunna verkligheten vänder sig till sin nu-
tid falla skuggorna mörka. 1 P’lickan i ögat biktar han förtvivlad sin
oförmåga att frigöra sig från sin egocentricitet, det Narkissosdrag
som han gång på gång tycker sig upptäcka hos sig och som hindrar
honom att ge sig hän i kärlek och att bli en verkligt levande män-
niska. Men oftare diktar han — som han i Nya dikter gjort det i
Skalden Wennerbom, i dikterna Salomo och Simson och Saul och
David — ur sina egna personligaste känslor mer eller mindre fristå-
ende gestalter, i vilka hans förtvivlan och hans tungsinne lever upp.
I Fredlös är han den ensamme och utestängde som blott får känna
människornas hätskhet.
som hans bröder hata
han skalden som tror sig känna hur diktargåvan sviker, lyckoprinsen
som förlorat sin lampa. I Ur kung Eriks visor är han konungen, som
förspillt sitt rike och fläckat allt skönt omkring sig, men som ur sitt
mörker tigger om den allt förlåtande barmhärtigheten hos den som
älskar honom, — konungen, som blott kan bringa sorg och aldrig glädje :
Men över denna samma känsla att han blott kan skänka olycka, som
där klingat med en så tungsint och vemodig ton, diktar han också
med överlägsen humor Ett gammalt bergtroll, där det groteska trollet
larvar bort från prinsessan därför att får det henne kan det inte låta
bli att äta upp henne. Det är bikter som bli så gripande därför att
allt patetiskt och poserande är fullkomligt fjärran från dem, därför
att i dem så enkelt och uppriktigt och äkta talar allt det rent mänsk-
liga i ett sjukt hjärta.
Men enslingen, som i sin sjukdom är utestängd från livet och ka*’
leken, drömmer dock om skönheten och om kärleken. Den beund-
ran för det sunda, gäckande, strålande hos kvinnan och den unga
flickan, som tidigare skänkt glans åt Alice och åt Elsa Örn och at
En tysk flickunge, kommer här fram i Torborg och i Härjarinn01,
Det är ett bevis på det livsmod Fröding trots allt kunde bevara
ännu i sjukdomens dagar, — det livsmod som ger hans ande så myc"
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
