Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
ket av dess storhet. Men ändå mer längtar han i sitt ensamma elände
°ch sin ödmjukhet efter den kärlek, som är hjärtats givmilda godhet.
Det blir Karin i Ur kung Eriks visor, det blir den vänögda och
mildögda prinsessan i Ett gammalt bergtroll, det blir Eli-litas under-
bara gestalt i Jägar Malms hustrur. Allt det finaste och skäraste i
snia drömmar om skönheten och godheten samlade han i Det borde
varit stjärnor, men tillika också den känsla av att det ädlaste och
renaste hårt skall krossas av livet, som var motpolen till hans livs-
mod.
I en rad dikter söker han även ge uttryck åt den nya teoretiska
världsåskådning han under sina grubblerier och sina drömmar och
hallucinationer småningom nått fram till. I Herran steg över Korasan
vänder han sig mot det judiska gudsbegreppet och den traditionella
kristna förklaringen av det onda och synden. I ett brev till systern
Cecilia hade han våren 1895 talat om »det titaniska knytnävslaget
mitt i pannan på den gud, som människorna skapat sig av sin svag-
hets begär att lyda». Detta knytnävslag slungar han här med mäktigt
gammaltestamentligt patos, erinrande om Nya dikters bibliska fantasier,
m°t den allsmäktige och straffande guden:
Du själv har gjort mig till Belial,
du själv har skapat världen all
och ont och gott i mig och allt,
och har du eld för ont befallt,
så vräk dig själv i Hinnom
att vi tillsammans brinnom!
1 Gudarna dansa blir gudarnas dans en kanske av Nietzsches beund-
ran för den lätta, vingade dansen inspirerad symbol för huru skön-
heten och livsglädjen sopa bort den asketiska, livshämmande och
bvsförnekande kristna moralen och den tryckande skuldkänslan. I
»glädjedikten» En morgondröm gjuter sig solskenets varma, gyllene
höde över nakenhetens och kärlekens ungdomliga, naiva, stolta och
h"ia skönhet. I En flik av framtiden drömmer han om den tid, då
^anniskan fullt och helt skall förverkliga sitt väsens alla möjligheter
1 rik och härligt slösande kraftkänsla. Och i Aningar tecknar han
det övermänniskoideal han format för sitt bruk, »en fri ung héros»,
skön och spänstig, en sångare och en krigare, ädel och god. I dessa
dikter har han förmått skänka sina tankar en strålande klar poetisk
Estait. Dunklare, ojämnare blir han, då han i Drömmar i Hades
°ch i Sagan om Gral söker ge antydningar om den stora syntes av
Var*dsutvecklingen han arbetat sig fram till. Där finnas mjuka, sme-
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
