Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
kasten och de mänga ändringarna och det omsorgsfulla avvägandet
av ordens valör och klang. Hans väsens stämningsrikedom återspeg-
las i stilens vida omfång — från dikter, där de enkla, rent sakliga
vardagsorden helt förhärska, till det väldiga gammaltestamentliga pa-
toset med dess arkaistiska brutala ord och till det spröda, mjuka,
högpoetiska i dikter som Det borde varit stjärnor och Fylgia. Men
den har icke det kraftigt målande som Heidenstams och icke heller
det nyansrikt och färgrikt beskrivande som Levertins. Frödings for-
mella realism når väl högst i naturligheten och konstlösheten i de
dikter, som bestå av direkt anföring — Bergslagstroll, I valet och
kvalet, Ett gammalt bergtroll. Ett annat kännetecknande stildrag hos
honom är den suggestiva rörelse han får in i så många av sina dik-
ter. Den finns i de realistiska: Brunte lunkar sävligt i Jonte och
Frunte, det flaxar och slänger i Det var dans bort i vägen, Ett gam-
malt bergtroll drumlar hem, Härjarinnorna »galoppa och valsa oc )
hoppa», »hovarna dåna och släpet flyger» i Torborg. Men denna
rörelse återfinnes också i hans andra dikter, både i synerna och i de
rena stämningsdikterna. Gudarna dansa högtidligt och tungt. Allt
det friskt graciösa hos En vårfästmö kommer fram i raderna:
Fylgia får mycket av sin lätta luftighet genom de två orden »fly»
°ch »sväva». Och i En balfantasi ser man den Böljeskumborna stiga
Ur vågorna.
De yttre synintrycken ha naturligtvis spelat en viss roll för kon-
ceptionen av Frödings dikter, men säkerligen icke någon större än
h°s diktare i allmänhet. För honom individuellt karakteristiskt är
däremot att flera av hans dikter bygga på hallucinationerna under
Slnnessjukdomen. Särskilt känslig tyckes han emellertid ha varit för
Ijudimpulser. Säv, säv, susa föddes, då Fröding vandrade längs
stranden av en sjö i Mangskog och lyssnade till naturintrycken där.
Gudarna dansa hade sitt ursprung i en hörselhallucination. En an-
nan gång mötte han i Mangskog en frisk, vacker bondflicka och be-
skrev henne i ett brev som en »björksavsflicka». Ordet och hela
den föreställningskomplex, som sammanträngts i det, stannade kvar
1 hans minne och gåvo senare upphov till dikterna Skogsrån och En
Det var den glans av solen,
en majdagsmorgon giver,
om hennes bara hår,
ett vårens vaj i kjolen
av törnroshäck, som kliver,
och vit syren, som går.
T
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
