Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där i Kilak, skalden som inne i kvinnosvärmen sjunger om livets blän-
dande sol. Men Fridolin blev mer än Kilak, han blev en verkligt
levande människa, som vi i yttre måtto och som karaktär klart se för
oss, när han trygg och värdig vandrar till sockenstämman eller med
livrockens skört på sin arm svänger i dansen. I samma mån vi
komma honom närmare försvinner emellertid något av denna objek-
tiva individualitet och han sammanfaller med skalden själv. Den dikt,
s°m klarast och allsidigast presenterar Fridolin, Sång efter skörde-
ar|den, visar hur hans väsen är sammansatt av samma drag, som
bygga upp Karlfeldts diktning: kärleken till livets frodighet och till
kvinnan, vördnaden för fäderna och samhörigheten både med bondens
Och kulturmänniskans värld 1—■ »och han talar med bönder på bön-
dernas sätt — men med lärde män på latin». I de senare sam-
lingarna träder Fridolin åter mer i bakgrunden. Men det medför icke
nagon väsentlig skillnad i dikternas ton därför att också de dikter,
s°m Karlfeldt låtit Fridolin frambära, dock i grunden varit så person-
ligt Karlfeldtska.
Närmast företräder Fridolin emellertid en bestämd sida av Karlfeldts
vasen — den som gjorde honom till Dalarnas skald. Hur avgörande
for Karlfeldts personlighet och diktning det djupa sambandet med
hembygden varit har han själv gång på gång fastslagit. Av sin
bolkarebygd skapade han sin dikts hem Pungmakarbo:
Min sångmö är icke av Pinden,
hon är av Pungmakarbo.
Där vandrar hon, kvällsröd om kinden,
när dalarna skumna till ro. —
Till gudarnes gårdar, de sällas,
slår diktens, likt regnbågens, bro
sitt fäste bland myrtnar i Hellas,
bland rönnar i Pungmakarbo.
Känslan av att hans diktning har sitt ursprung i och hämtar sin
styrka ur traditionerna, i vilka han vuxit upp, ur den kärlek och ur
den lugna, harmoniska atmosfär, som omgivit hans barndom, ur he-
darna och skogarna, där han som gosse strövat omkring, genomgår
Kela hans verk. Han inleder Vildmarks- och kärleksvisor med den
hraftiga hyllningen till Fäderna:
Ej finns deras namn på hävdens blad
— de levde i ringhet och frid —
men jag skönjer ändå deras långa rad
allt upp i den urgrå tid.
Hem-
bygden.
If!i
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
