Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Karlfeldts diktning har också genom andra litterära urkunder
an bibeln förbindelser med den folkliga kulturen. En av dem är
bondepraktikan, den gamla av 1500-talets astrologiska visdom fyllda
radgivaren för lantmannens liv, vars mer eller mindre tillförlitliga, ur-
sprungligen för sydligare nejder avsedda regler övergått till traditio-
nell folklig visdom. Ur dess förråd har han hämtat motiven till flera
dikter, huvudsakligen i de två Fridolinsamlingarna och i Flora och
Pomona. Också dess språk har skänkt honom åtskilliga karakteris-
tiska uttryck, som tillsammans med andra omedelbart ur folkspråket
upptagna ge hans dikt dess prägel av gammal lantmannatradition —
Veneris stund, änglarnas tisdag, himmerdagarna o. s. v. Men Karlfeldts
kärlek till bibeln och bondepraktikan visar icke endast förbindelsen mel-
*an hans dikt och den folkliga kulturen, utan den visar också hans
dragning till Sveriges 1500- och 1600 tal. Både den gamla bibel-
översättningen och bondepraktikan tillhöra ju till sin språkliga form
dessa tider. Och det dalkarlslynne Karlfeldt tecknar och varav han
själv ägde så mycket visar en påtaglig frändskap med det svenska
*ynne, som i dessa tiders historia framträder. Hos Stiernhielm, en
av de svenska gestalter han mest höll av, fann han dalkarlslynnet
°ch stormaktslynnet förenade. Och då han för Svenska Akademien
skulle skriva en skaldebiografi valde han till dess föremål Lucidor,
en annan av stormaktstidens män. I Tuna ting fick han fram den
kraftiga kärvheten från Gustav Vasas dagar. Och i Ode till den
höstlige Neptunus målar han som motsats till Bellmans ystra rokoko-
kudomligheter en gubbigt tungt framsimmande Neptunus, som med
Slna skumpande kompaner Hydrus och Physeter synes ha sitt hem-
Vlst i den massiva guda- och djurvärlden i Spegels Guds werck och
hwila.
Men det är icke endast i den tungt kraftiga delen av sin diktning Folkvisan.
Karlfeldt söker anknytning med sin barndoms och ungdoms värld.
Också hans lättare, rörligare lyrik har förbindelser med den. Han
hör folkmelodier, då han diktar Böljeby-vals och Aspåkers-polska. Han
tar Upp jen ren(. lyrisk folkvisans ton i Lindelin och den humoris-
bska folkvisans i Ormvisan och i Fem farliga F, han leker med folk-
balladens stil i Herr Snakendal, och han diktar en sagovariant om
Sv’naherden och greven med det goda ölsinnet. Men man märker
hr liksom i hans dalmålningar att han icke alldeles omedelbart in-
spireras av folkdikten, utan att han medvetet njuter av dess naivitet
°ch icke sällan roar sig med att en nyans överdriva naiviteten i ton-
nen. Och kanske än mer än av den gamla folkdikten i ordets van-
Sa betydelse låter han sig lockas av den moderna folkdikten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
