Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vind och
starkaste innehåll av naturkänslan och
1
377
i-
får
det
Natur-
mystik.
bär min själ ett bud,
skymning och min Gud.
Jungfrublomma, böj dina knän,
oskuld som brytes, dess doft är frän.
Vet du de skära drömmarnas öde?
Djupt i din rot går ett hemligt flöde,
en jordbrygd skum,
Veneris blomma, Satyrium.
i/®.
Du är som jungfrun, kommen från sitt första nattvardsbord,
som i den tysta pingstnatt vill vaka
med allt sitt hjärtas bävan och tänka på de ord
hon förnummit och de under hon fått smaka.
1er också kan som i hans sista uppgörelse med livet, i Höstpsalm (i
Hösthorn), all den religiösa känsla, som levde hos honom, skänka
honom värme och tillförsikt, då döden nalkas:
Ställer man mot detta den milda, rena aftonstämningen i Jungfru
Maria ser man hela omfånget av Karlfeldts diktning:
Karlfeldts livskänsla
kärleken. Främst var
Ditt väsen kom mig när i dagens glans
blott som en bländande och snabb vision,
men närmre under kvällens törnroskrans
och närmast som en andedräkt, en ton.
Nu står mitt Umbrien, skuggans land, framför mig;
jag kräver ej att se dig, blott jag hör dig,
blott då och då du
min vän i
sitt
Dalarnas natur hans dikt målade, men han
har givit bilder också från Roslagen och från Öland. Hans dikt ut-
trycker dock icke blott naturskildring och naturstämning i vanlig me-
ning. Det finnes hos honom även en känsla för naturmystiken, för
allt det hedniska och underjordiska i naturen, för de väldiga, hemlig-
hetsfulla krafter, som ur naturgrunden välla in också i människornas
själar. Redan hans Månhymn vid Lambertsmässan i Fridolins visor
är en sång om dessa urkrafter. Men med en annan demonisk makt
bryta de fram i Flora och Pomona, där lidelsens oemotståndliga välde
över människosinnena fått några underbara uttryck i Nattyxne och
1 Pläxorna. I deras strofer stiger det upp nattligt mörka och fräna,
berusande ångor som ur en trollkittel. De visa att hans väsen icke
endast är befryndat med det sunda, fruktbara och starka i naturen,
nian att han också inom sig bär något av det vilda och förstörande.
Det ger ett mått på den kraft det krävts för att nå hans helgjutenhet.
1 Nattyxne svingar lidelsen på fladdermusvingar ur mörkret:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
