Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k it.U L AKKii.
Konstnär-
skap.
de två tattar-
Lindelin lyss-
som ros, bon
en trampande
Kärleks-
diktning.
Känslig-
het.
Men jag har glömt var harmens tår jag gråtit,
och slagen som jag fick har jag förlåtit,
och jag kan tacka
för all vår fjärran, döda kärleks skull.
(I passionsveckan.)
I Vildmarks- och kärleksvisor är den för det mesta käck och
och sunt sinnlig som i Vild kärlek, dikten om
älskog. Men där finnas också andra toner.
sitt sjuttonårs blod: »hon är som lind, hon är
11
i i
Jungfru Maria är ett av de skönaste uttrycken för allt det veka,
ljusa och drömmande i Karlfeldts natur, som står jämbördigt vid si-
dan av det fast jordiska där. Men också andra av hans yppersta
dikter visa hans sinnes känslighet. Den dallrar i Min guddotter och
i Träslottet, den blir till obestämd, trånande längtan i Längtan heter
min arvedel, och den klingar kristallklart ren och försakande i Yng-
lingen till jungfrun (i Yttersta domen).
Om det biografiska underlaget för hans kärleksdiktning veta vi sa
gott som intet. Men den visar att kärleken varit en stark makt i
hans sinne och hans liv, och den talar både om lycklig och olycklig
kärlek.
munter
barnens
nar till
drömmer, att hon kan — strö sin blomning till stig för
man». Och den försmåddes tungsinta drömmar om den älskade taga
form i Midsommarvisor och i Nu lyser månen klar och kall. Minnet
av förgången ungdomskärlek stiger sedan flera gånger starkt och
varmt fram i hans senare diktning:
Också på detta område framträder det sammansatta i Karlfeldts
väsen: sinnenas naturfriska sensualism, den jordbundet mörka lidelsen
och den luftiga, ljusa eller vemodiga längtan.
Karlfeldt hör till de medvetet och omsorgsfullt arbetande konstnä-
rerna; i hans dikt finnes icke den lätt inspirerade improvisatorns im-
pulsivitet och snabba reaktion. Han kallar sig en rimsmed, och han
har en hantverksmästares stränga krav på det fulländade utförandet.
Hans dikt är aldrig halvfärdig eller osäker. Den är på en gång
starkt musikalisk och starkt konkret åskådlig. Hans inspiration var
ofta i sitt första ursprung musikalisk. »En ramsa faller mig in da,
en annan då, utan att man kan spåra ett direkt sammanhang i till-
blivelseprocessen», har han själv berättat om sitt diktande. »Under
ett oavbrutet sjungande och tonande inom mig — ibland starkare,
ibland svagare — försiggår ett oavbrutet arbete, som slutligen tar
sig uttryck i diktens nedskrivande. För mig är därför en fullbor-
dad dikt ofta utlösningen av en melodi, som på detta sätt föresvävat
3/8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
