Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det
379
hans personlighet. Då han Slutord,
inre strider och fått välde
med
deras
sig betydde det icke att han för-
Sambandet med jorden, förtrolighe-
trycksfulla än det klassiskt enkla.
Inan så ofta talat om.
Men detta drag sammanhänger
Senoingått sina brytningsår med
°Ver de kämpande makterna inom
kvävt någon sida av sitt väsen. f . o -
en med naturen, samhörigheten med hemmet och dess traditioner,
mig.» Hans rytm är fast och stark, men än mer än Fröding har
han frigjort sig från den traditionella likformigt byggda versen. Hans
strofer äro gärna sammansatta och rytmiskt växlande. »Hur utom-
ordentligt verkningsfull är exempelvis ej den tunga, dröjande spondé,
som bildar upptakt till stroferna i sången om Isacharum (Häxorna 4)
eller omkastningen i Klagosång över en lantman från den kärvt kort-
huggna rytmen i strofens början till den lugnt vilade mot dess slut.
Over huvud taget rör sig Karlfeldt mera med rytmomkastningar än snart
sagt någon annan svensk lyriker, och det är ofta tack vare en dy-
hk han når sina starkaste effekter, så t. ex. i Det förgångna, Häst-
karlar eller Tecknens tid.» (Sten Selander.) Näst efter rytmen spela
timmen den största rollen i Karlfeldts teknik. Han älskar klangfulla
°ch genom sin ovanlighet påfallande rimord, han genomför i sina
strofer invecklade rimflätningar med många sinsemellan rimmande ra-
der, han lägger in inrim i raderna, han tar upp mångstaviga rim som
Mlmånenatt — gullmånenatt, han rimmar orden i radernas bör-
jan: »Solvända! Solbrända hällarna svalka sin kalk.» Någon gång
händer det, särskilt i hans sista samling, att artisteriet, den rent yrkes-
mässiga glädjen över att leka med rytm och rim, tar makten över
honom så att dikterna främst bli virtuosmässiga praktnummer.
Det starkt konkreta och åskådliga i hans stil visar sig både i bil-
derna och i ordvalet. Man glömmer icke lätt bilder sådana som »Nu
mulen natt över kullarna ruvar — som en korpmor i skogen på fläc-
kiga ägg» (Stormnatt) eller »Nu spricker molnets grå madrass — vid
askans hårda knall» (i Lissabon där dansa de) eller »Och månjung-
hun tömmer sin stäva — i purpurn från dagens pokal» (Nu öppnar
Hattglim sin krona). Också i ordvalet undviker han påtagligt de
slitna och bleka uttrycken för att i stället söka upp friska, gärna
°vanliga och litet överraskande. Det är en av orsakerna till att han
uPptar alla dessa arkaiserande eller folkliga eller djärvt vardagliga ord
fran olika håll. Karlfeldt hör inte till de skalder som alltid välja det
naturligaste ordet och den naturligaste bilden; det kan nog komma
m en nyans av eftertanke och beräkning, då han väljer dem.
st*l kan vara enkel och flärdlös, men i regeln söker den mer det ut-
är barockdraget hos honom
Hans
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
